Gråter för någon jag aldrig träffat
Åland är litet.
Många är vänner med vänner eller bekantas bekanta, så när något riktigt stort eller tragiskt händer sprider sig informationen snabbt. Inte minst nu när sociala medier som Facebook och Instagram knyter oss närmare varandra. Vi delar med oss av våra liv på ett sätt som aldrig förr.
I sociala medier finns mycket fejkat. Otaliga bilder av så kallade perfekta liv. Stora leenden, snygga kompisar, fötter på klippor och sandstränder.
Men här finns också mycket som är så ärligt så det knyter sig i magen. För några dagar sedan inträffade varje förälders värsta mardröm. Ett barn dog efter lång kamp i sjukdom. Jag kände inte föräldrarna, men via gemensamma vänner har jag fått små glimtar av ett öppenhjärtigt berättande om vardagen med ett svårt sjukt barn.
Hur många är vi inte som på distans i helgen gråtit å deras vägnar och över hur överjäkligt orättvist livet är. Jag har ingen rätt att ens fundera kring varifrån familjen fick styrkan att dela sin historia. Inläggen fick mig att in i märgen känna vad som egentligen har betydelse, vad som verkligen är viktigt i livet, att få perspektiv.
Jag menar inte att ett inlägg kan ersätta terapi. Men otaliga är de som vittnar om att de känner lättnad då de delar med sig i svåra stunder. Gränsen för vad som ”är okej” att visa och berätta har ändrat snabbt. Enligt internetforskaren Eva Svedmark, Umeå universitet, är sociala medier idag ”väldigt viktigt för personer som befinner sig i svåra livssituationer”. Ofta har enskilda uppmärksammade inlägg och berättelser, där vi berättar om sorg, död, skam och rädsla, haft stor betydelse och gränserna förskjutits.
Amerikanska forskare har analyserat flöden i sociala medier med fokus på döden. De menar att traditionen att tala mer öppet om döden existerade i århundraden. Den ökande sekulariseringen och medicinska framsteg under 1900-talet gjorde döden till ett obekvämt ämne för offentliga samtal. Kanske vi snart ser döden som en del av livet igen?
Enligt forskarna behöver vi nya normer för vad vi ska dela med oss av men att den nya tekniken ger oss nya möjligheter att sörja tillsammans. Mötas och prata om sorgen på ett helt nytt sätt.
