Gräshoppans avgiftning
Två veckor. Så länge var det tänkt att min digitala avgiftning skulle pågå. Under den här tiden var varken sociala medier, nyhetssajter eller ens googlande tillåtet. I praktiken var telefonen endast till för att kontrollera vad klockan var eller för att ringa på hjälp.
Bakgrunden till detoxen var en intensiv vår och sommar i arbetet tecken. Det ständiga plingandet och de små röda plupparna i telefonen som vittnade om nya händelser var ständigt närvarande då nyhetsläget i världen inte visade några tecken på sommartorka, och arbetet skapade en känsla av ständig närvaro som var nödvändig för att inte missa något viktigt.
Det mest påtagliga konsekvensen var den allt sämre koncentrationsförmågan. Kolleger emellan skämtade vi om att vi hade gräshoppshjärnor som inte kunde koncentrera sig på en sak längre än några sekunder. Avgiftningen skulle alltså bjuda på en välbehövlig paus.
Utgångsläget för testet var bra eftersom jag skulle tillbringa veckorna på den franska landsbygden. Trots att internetuppkopplingen blivit väldigt mycket bättre och dataöverföringspriserna lägre under det senaste decenniet, är det fortfarande väldigt knackigt och relativt dyrt. Bra semestersällskap och en rejäl boktrave borgade också för att det skulle vara lätt att hålla sig borta från telefonen.
När jag öppnade min mejl efter pausen hade jag inte mindre än 16 (!) mejl från Facebook skickat under endast sju dagar. Mejlen innehöll information om många nya händelser jag hade missat i min frånvaro. Först hade jag missat 30 händelser och snart var vi uppe i det dubbla. Det var födelsedagar, gilla-markeringar, påminnelser om vad som hänt, inlägg som kompisar skrivit. Det intressanta var att meddelandena hade börjat droppa in bara tre dagar efter att jag gått offline.
Inför avgiftningen var jag rätt fundersam över om jag skulle klara av att hålla mig borta från nätet. Efter två veckor kan jag konstatera att jag klarade testet, om man bortser från några googlingar om presidentvalet i USA och pepparkaksrecept.
Men med facit på hand kan jag ändå konstatera att jag borde vara mera orolig över att nätjätten skickade 16 e-postmeddelanden till mig på sju dagar. Och hur hade jag reagerat om en av mina kompisar skickat lika många meddelanden till mig utan att ha fått ett svar? Men hur ska man reagera när förföljaren är en nätjätte?
Vi ställer oss ofta frågan om hur beroende vi är av Facebook. Men det här hejdlösa e-postandet fick mig att fundera på hur beroende Facebook är av sina användare.
