DELA
© Nya Åland

God mat är inte alltid god

I ledaren här intill har jag diskuterat förutsättningarna för att alla ska bli nöjda med jordbruksstödet, och konstaterat att det bara inte går. Pengarna räcker inte, och alla vill ha allt.

Vad jag vill, det är att alla ska få allt, och att det ändå ska finnas pengar över.

Jag vill att min kära före detta kollega Maj-Lens kossor ska stå på ängen och mumsa när jag kör förbi på väg till Geta.
Jag vill att äppelträden ska stå i blom som små skummiga moln på våren, och vara tunga av frukt på hösten, på ett sätt som får mig att vilja koka äppelmos fast jag inte gillar det riktigt.

Jag vill att de åländska lammen och fåren ska fortsätta äta av igenvuxna beten. Jag vill att biffkor som har det bra ska gå åt som smör i butiksdiskarna.
Jag vill ha ÅCA-smöret som smakar så gott, och Kastelholmsosten, och att det vanliga åländska brödet ska vara lite godare och att den ekologiska potatisen och moroten ska få sällskap av lite flera sorter.
Jag vill ha åländsk sparris i stora gnisslande buntar, med smör och parmesanost på…

Och där skär drömmen fast med ett obehagligt skrapande ljud.
Ja, jag vill ha parmesanosten. Faktiskt så vill jag också ha gorgonzola. Och de åländska äppelsorterna tycker jag bara om ibland. Kött äter jag inte så ofta att jag håller landskapen öppna, fast jag nog tycker att jag betalar ganska blodigt när jag gör det. Potatisen och moroten äter jag, men sen är jag ju också förtjust i aubergine och spenat. Jag äter gärna kikärtor och bönor, och gärna ekologiskt. Det är inte mycket åländskt som bjuds då.

Mina matvanor är inte längre kompatibla med bara det som bjuds som är lokalproducerat, och (nu önskar jag nästan att det fanns lite mindre bokstäver), ibland är det lokalt producerade sämre. Förlåt, förlåt, men det är sant.
Ibland har jag inte råd med det. Jag vill, för att jag verkligen tycker att det är viktigt, men har man personer i sin familj som ledigt äter tio frukter om dan så blir det väldigt dyrt och enahanda.

Så, säg ni som vet. Vad ska man göra? Vems är ansvaret när man har fått smak på gräsig olivolja, italiensk taleggio och små knubbiga limefrukter att blanda med den thailändska fisksåsen? Borde man glömma allt detta och tänka rova och palt och kött och potatis?
Jag vet inte.

Nina Fellman