DELA
© Nya Åland

Glöm oss inte, Haije!

Jag såg på Skavlan i fredags, med halva resten av världen. Fascinerades (som halva resten av världen) av Nando Perrado, överlevaren från en mytomspunnen flygkrasch i Anderna. Han visste vad som händer när man dör.
Absolut ingenting.
När han kom tillbaka efter att ha varit dödförklarad över tre månader hade absolut inget förändrats. Hans plats i universum hade bara försvunnit.

En sådan läskig känsla fick jag i måndags, när Harriet Tuominen diskat upp efter sin grymt goda avskedstårta, burit ut den sista lådan med papper och, på typiskt Haije-maner, bara sade hej då och vinkade när hon gick.
Då tänker jag inte på att hennes plats på Nyan försvinner och att vi bara jobbar vidare fast hon inte är här. Nej, jag tänker på att vi försvinner för henne. Hennes liv fortsätter som glad pensionär, men utan att Nya Åland upptar plats i det.

Vem ska nu rätta mig när jag har fel? Vem ska rapportera från fågelbordet, vem ska komma med de utsökta syrligheter som brukar vara knorren på Haijes kolumner? Vem ska skriva de läckra recepten på lammkött och mat som lagas omsorgsfullt och grundligt som man gjorde förr.
Vem ska se till att Nya Åland förblir Nya Åland när den mest rakryggade av veteraner försvinner?

Av alla mina arbetskamrater har hon varit den argaste, och den omtänksammaste. Haije har läxat upp mig så det har bränt om öronen – och hon har hållit mig upprätt när knäna har skakat. Allt gemensamt, och särskilt tidningen hon varit med och grundat har varit viktiga för henne, och nu – ja, nu känns det som om det inte ska vara det längre.
Jag vet ju att det är fånigt, men lite grann känns det som att bli övergiven.

, mina damer och herrar, en liten salut för Harriet Tuominen, den sista veteranen på Nya Ålands redaktion, och till alla dem som var med och grundade tidningen och genom sitt arbete faktiskt förändrade det åländska samhället.
Tänk bara hur det skulle se ut på Åland om bara en sanning fick sägas och bara en åsikt uttryckas. Ynkligt skulle det vara, tråkigt, onyanserat och ofritt.

Haije, måtte dina dagar bli fulla av roligheter och godsaker, måtte din tekopp alltid vara full när du läser morgontidningen, och måtte det alltid vara Nyan du öppnar först. Vi finns kvar här om du saknar oss.