DELA
© Nya Åland

”Gigantismen” kväver den olympiska rörelsen

För halvannan månad sedan uppfyllde jag en livslång dröm som åskådare till en VM-final i fotboll när Tyskland slog Argentina på Maracanã.
På ledarplats i den här tidningen skrev jag dagen efter finalen (14/7) att man kunde sätta ett frågetecken kring Brasiliens värdskap i kölvattnet av massprotesterna och den skenande korruptionen, men att det internationella fotbollsförbundet Fifa hade större problem med trovärdigheten när länder som Ryssland och – framför allt – Qatar får arrangera de kommande världsmästerskapen.
Fifas kusiner i IOK – internationella olympiska kommittén – gör sitt bästa för att stjäla rampljus på skammens scen. IOK lär vara den organisation i världen som skulle kunna utmana Fifa i en korruptionstävling, men båda två skulle antagligen muta sig till en plats utanför pallen.

IOK har precis som Fifa problem med att transparenta demokratier drar sig för att arrangera stora mästerskap. Till vinter-OS 2022 har en avtagande entusiasm och på sina håll brett folkligt motstånd fått städer som Stockholm, Krakow, München och Euroregionen Tyrol att dra tillbaka sina ansökningar. Kvar är kazakiska Almaty, Peking (inte direkt några bastioner för demokrati) och Oslo där en majoritet av invånarna säger nej till ett värdskap.

Sedan tidigt 90-tal har begreppet ”gigantism” varit nära sammanflätat med den olympiska rörelsen. OS-värdarna har tävlat i vem som kan arrangera de största och flådigaste spelen. Planerade budgetar spricker a l l t i d: London-OS 2012 skulle ha kostat 3,8 miljarder dollar men slutnotan landade på 18. Sotji-OS tidigare i år blev dyrare än samtliga föregående vinter-OS tillsammans: 51 miljarder dollar.
Ord räcker knappt till för att beskriva vansinnet.

När stora internationella idrottsmästerskap blir ekonomiska självmord för transparenta demokratier står dörren på vid gavel för diktaturer att skina inför världen med ”The best Olympic games ever”.
Det kan tyckas som en självklarhet att Fifa och IOK borde premiera andra värden än överdådig lyx i Qatar (enligt Washington Post har 1 200 byggarbetare fått sätta livet till hittills i uppförandet av de vräkiga arenorna) och Almaty och i stället ge företräde för mer avskalade världsmästerskap och OS framöver. I städer och länder där arenorna redan finns på plats och där budgetar faktiskt kan efterlevas.
Men varken Fifa eller IOK lär förändras så länge världens styrs av pengar.

Här kommer därför ett förslag till hur man kan komma bort från bygghets och ekonomisk dårskap:
– Permanenta sommar-OS i Aten.
– Permanenta vinter-OS i Lillehammer.
– Permanenta fotbolls-VM i England.
Grekland har redan arenorna på plats efter OS 2004. Arenor som nu står och förfaller. Aten anordnade de första Olympiska spelen i modern tid 1896 (och alla under antiken) och har en ekonomi som minst sagt behöver stimulans utifrån.
Folkfesterna skulle avlösa varandra i ett vintersporttokigt Norge, och alla unga fotbollsspelare drömmer om att spela en cupfinal på Wembley i ett England där fotboll är religion.

Visst, det vore trist om inte fler länder fick chansen att ta del av idrottsfesterna (Brasilien skulle kunna få ta över fotbolls-VM när de får ordning på sin samhällsapparat). Men som en solidarisk gest skulle de deltagande nationerna i varje mästerskap kunna få dela på de ekonomiska vinsterna.
Vad som helst är att föredra om alternativet är VM-fotboll mitt i öknen och stora mästerskap i länder som inte respekterar allas lika värde.

Oskar Magnusson