Gammal burk bort, ny slimmad in
Den är utan tvekan grotesk. Den är vulgär, den breder ut sig och tror att den är något. Den tar upp alldeles för mycket plats i ett hem som redan är överlastat med människor och prylar.
Och jag älskar den, naturligtvis.
Jag pratar om vår nya 42 tums plattskärms-tv. Tack vare en snäll och generös svåger som ansvarar för det mesta av kvaliten i vårt bestånd av vitvaror, har vi nu också uppgraderat vår tv.
Den förra var en liten burk som vi köpte begagnad på Musta Pörssi i mitten av 1990-talet. Den har tjänat oss troget fram till nu, även om den på sistone börjat bli lite konstigt buktande i bildkanterna.
Efter konsultation med sagda svåger kom tv:n, som vi i ärlighetens namn inte riktigt förstod hur stor den skulle vara. Bara paketet var ju som ett mindre rymdskepp. När den stod på plats blåstes man nästan bakåt i soffan av färgprakten, volymen och närheten till alla porer och hårstrån på skådespelarnas hud.
Några omställningar gjordes, bildformat fixades, och nu sitter vi där med världens biograf som får en att känna att man är med och flyger mellan skyskraporna med Spider-Man.
Om jag någonsin varit slav under min svaghet för tv så ökar risken märkbart nu, och behovet att gå på bio minskar.
Samtidigt noterar jag i Dagens Nyheter en artikel där reklam-tvfolket oroar sig för att nedladdningen från nätet av de senaste tv-serierna blir ett hot mot tv-kanalerna. De kräver att åtgärder vidtas.
Ja, ja. Jag minns när åtgärder skulle vidtas mot tv, som stal folket från radion och tidningarna. Jag minns att nätet ska göra slut på papperstidningen, och att cd-skivorna skulle slå ut vinyl och kassetter. Jag minns beta och vhs, spritkopior och min mans första skrivare Mannesman Tally, salig i åminnelse.
Det enda säkra är att det kommer nytt, och att ung och innovativ blir gammal och erfaren. Det finns inget i dagens värld som är beständigt och statiskt. Det som i dagens värld är det allra senaste och hetaste är redan i morgon den bransch som gnäller över att något måste göras åt den hotande konkurrensen.
Det är tungt. Människor kommer att ta slut av denna ständiga rädsla för att inte hitta på nya saker snabbt nog, och de kommer inte att hinna fundera tillräckligt länge på att vidareutveckla det gamla.
Sådant tänker jag på när jag sitter och flipprar med min sprillans fjärrkontroll och min supersnabba text-tv. Allt hittar dom på. Fast det gamla också funkade.
