Gamla ”rävar” får förmätna råd…
Det sägs att makten berusar. Maktens sötma är ett annat begrepp.
Jag tror att makt gör mycket mer än så med mänskor i ”rätt” position. Jag tror att makt förblindar, förändrar, gör en uppfylld av betydelse och övertygad om sin förmåga. Man blir en ansvarstyngd och viktig person.
Kanske inte alla i toppen drabbas av allt jag räknat upp, men någon av åkommorna biter sig nog fast hos de allra flesta efter en tid. Det är synd, men antagligen mänskligt.
Just nu är ju riksdagsvalet fortfarande aktuellt. Och folket har fått vad folket vill ha, inte en vare sig etablerad, avdankad eller oprövad politiker till riksdagsledamot, utan en opolitisk kvinna. Därtill nyligen avpolletterad av etablissemanget. Där ser man.
Jag gillar läget, det erkänns härmed.
Den som sitter på makten för länge riskerar att förlora mycket av vardagsförankringen, den banala verkligheten på markplanet. Den som vi väljare lever i. De små fjuttiga bekymmer som rör oss glöms lätt bort när stora, viktiga frågor (tunnel till Föglö, golfbansprojekt etc…) fyller dagordningen.
Det är min erfarenhet.
Med säkerhet har vi ett spännande politiskt år framför oss. Gamla ”rävar” som varit med länge kanske redan nu ska börja fundera på vad de kan sysselsätta sig med i stället för politik. Före detta röstmagneter kan få mitt gratisråd, det är trevligare att själv välja att ställa sig vid sidan än att väljarna visar att tiden är mogen för avslut.
Nya kvastar sopar bäst, heter det i ett annat ordspråk. Och det stämmer i många fall, om än inte i alla. Det behövs förnyelse både här och där i den åländska politiken och partierna behöver fräschas upp ordentligt.
Det finns många mänskor, unga såväl som äldre, med kunskaper, bestämda åsikter och goda insikter i samhällslivet, som inte för sitt liv vill binda upp sig partipolitiskt och därför avstår från att ställa upp i val. Goda krafter går därmed förlorade.
Åtminstone på det kommunala planet kunde partierna luckra upp sina ramar litet lagom och se sig omkring på bygden när nämnder och direktioner ska tillsättas. Vårt samhälle är så litet och nästan alla känner alla, så varför inte först se till lämpligheten när man väljer folk till olika organ i stället för att tvunget ge förtroendeuppdrag åt någon som dragit två röster till partilistan? Någon som kanske inte vet ett smack vad uppdraget handlar om.
Vem är jag att komma med sådana förmätna ideer? Och dumma…
Om något är etablerat i dag så är det partipolitiken. Och om det är något många är missnöjda med så är det densamma.
Nya friska tag och nya kvastar, mindre prestige och folkligare förankring kunde bli nya ledord. Vi på markplanet imponeras inte av maktspråk och betydelsefulla poser, vi vill att våra politiker ska bry sig om oss och våra fjuttiga problem. Gärna också göra något vettigt åt dem.
MAJ-LEN LINDHOLM
