DELA
© Nya Åland

Frihet och smuts

Frihet doftar smultron och gammalt öl. Fimpar. Och har en omisskännlig söt stank av dött djur.
Frihet och smuts verkar höra ihop, tänker Inga Heller när hon för sjuttiofjärde gången brukar en sådär lätt hygienisk offentlig toalett på sin resa. Och prisar storligen de som orkar pryda lånetoaletter med levande ljus, eterneller, tavlor, dofter, roliga små skyltar och veckotidningar.

Frihet är lortig, riktigt präktigt skitig, tänkte Inga Heller en gång när hon på cykeln i Spanien slog följe längs en livsfarlig motortrafikled med två sydamerikanska killar, som färdats med flyg, från Mexiko till Paris, i en omgång kläder – gula fula tröjor – landat och hyrt cyklar och stuckit iväg till sitt pilgrimsmål i de enda kläder de hade med sig. Ett kreditkort på fickan och så iväg. Det var deras melodi. Jo, de var smutsiga. Oljestreck från en kedjelagning gick rakt över magen på den gula tröjan. Brydde de sig? Nej. Var de glada? Jo. Tyckte de det var roligt att cykla ihop med en tant och farbror från ett konstigt ställe som hette Åland nånting? Jopp. Tänkte de på sina kläder? Nej. Tänkte de på andra ägodelar? Nej. Grät de när de kom fram? Antagligen.

Frihet är att förklara för barn att jo, man kan ha en fläck på sin tröja. Alla fläckar måste inte bort genast.

Frihet är ett liv i husbil, dessa högt älskade och hatade. Man far dit man vill. Stannar där man har lust.
I full frihet i somras kom Inga Heller sent en kväll till Kapellskär. Men på p-platsen till badet hade det kommit upp skyltar med parkeringsförbud för husbilar och husvagnar. (Men vaddå? Att stå stilla där några timmar i mörkret en augustinatt för att köra i väg till första färjan hem – vem skulle bry sig? Någon, antagligen, som kunde knacka på klockan fyra och hojta att här får ni inte stå.)
Så det var bara att köra runt runt. Campingen hade stängt, skogen var mörk, på Räfsnäs brygga rådde också parkeringsförbud. Någon älskar inte husbilar. Så. Faktiskt. Husbilen ställs i en incheckningsfil. Klockan elva på kvällen intas kvällste i incheckningen, klockan sju på morgonen, med bilar runt omkring, morgonomelett.

Frihet är att vakna på konstiga ställen.
Frihet är att göra morgontoaletten på ett köpcentrums toalett. Att tvätta ansiktet i ljummet vatten och torka under den bullrande handtorken och låtsas som ingenting när nästa besökare kommer in.
Frihet är inte bara vackra ställen på jorden.
Frihet är att gå tvärs över en skräpig ödetomt på Kanarieöarna, med plastflaskor, bilvrak och pappark som rullar runt i vinden i dammet.
Frihet finns på en bakgård.

Frihet är
att få tvätta sig sedan. Riktigt njuta av rent vattnet, hett, ljummet, kallt, och tvålens doft och mjukhet. Den nyfunna renheten.

Kiki Alberius-Forsman