Fotbollstränare och förebild
Såg ni kvartsfinalen mellan Italien och England i söndags? En underbar match, fri från filmningar, inga fulheter och med bara några tröjdragningar. Intensivt och energiskt spel med kreativiteten på topp. Kanske bästa matchen hittills i turneringen.
Jag höll i smyg på Italien redan från start. Sånt är lite känsligt i en familj som håller på England.
Men efter att ha läst en intervju med Italiens tränare Cesare Prandelli i Aftonbladet i pausen kom jag ut som hängivet Italien-fan. Vem kan motstå en sådan människa?
När Cesare var en liten bambino i sin lilla by i Lombardiet på 1960-talet spelade han fotboll på gräsmattorna runt kyrkan tillsammans med de andra barnen. Det är den fotbollen han vill hålla vid liv – inte affärsmännens, inte fotbollsindustrins smutsiga spel.
Hans fru under tre decennier var bara 14 år när de blev ett par. När barnen kom gjorde Cesare, som då var fotbollstränare, ett annat val än många i hans situation. Han höll dem borta från fotbollen.
Frun dog 2007 i cancer. När Cesare efter att ha tillbringat all tid med henne återvände som tränare till Fiorentina hade fansen hängt upp en banderoll på planen: ”Först lärde du oss om fotbollen – sedan lärde du oss om livet”.
Cesare tar avstånd från pengarnas makt över fotbollen. Han säger att han hatar de mäktigas arrogans. Hans tes är att befolkningen uppför sig som staten gör. Ledarnas etik och moral styr folkets handlingar och deras plikt är att föregå med gott exempel.
Själv lovade han att hela den italienska ledarstaben skulle gå på pilgrimsvandring till ett polskt kloster på ett berg utanför Krakow om Italien skulle gå till kvartsfinal. Sagt och gjort, den 21 km långa vandringen avverkades på natten när spelarna sussade i sina sängar.
Han har symboliskt tagit avstånd från maffian och spelsyndikaten. Han är färdig att peta spelare som inte fyller grundläggande krav på uppförande. Barn ska kunna se upp till landslagsspelarna och ha dem som förebilder.
Så när ni ser Italien spela semifinal kan ni ägna den mörklockiga, ivrigt gestikulerande tränaren en extra tanke.
I det här laget behöver ingen dra ner byxorna och låta de andra spelarna skjuta bollar i baken när man misslyckats med något. Här tar man sitt uppdrag på allvar.
Också vissa lagledare och tränare i till exempel Alandia Cup kunde ta modell av Cesare Prandellis filosofi.
Han är min nya idol. Och jag hoppas att Italien vinner EM.
Det står jag för.
