Förevigade spökhus
Jag skulle precis trycka på skräpkorgsymbolen och radera hela inkorgens innehåll då jag märkte från Rebecca. Hon presenterade sig för en australiensisk förläggare. Hon sade sig ha hittat en ”skrämmande vacker” fotografi på internet som jag tagit. Nyfiken på vilken bild hon menade öppnar jag bilagan hon bifogat.
Bilden som föreställer fem stycken nybyggda vita hus som står på rad bakom en meterhög stenmur. I förgrunden fanns en stor grushög, bräder, dräneringsrör och annat byggmaterial som irländska byggarbetare lämnat efter sig då den irländska bostadsbubblan sprack och ekonomin kraschade över en natt hösten 2008.
Då bilden tas, fyra år efter kraschen, växer små gula blommor ur de nedgräva dräneringsrörens ändor. Majoriteten av de vita husen fortfarande tomma. Jag tog bilden under mitt år som utbyteselev då jag hade en kurs som gick ut på att resa i Europa och skildra hur eurokrisen drabbade vanligt folk.
Då jag läste vidare i förläggarens mejl och fick snart veta att hon kontaktat mig för att hon vill publicera bilden på en av förlagets nya romaner om ”ghost estates” alltså så kallade spökbostadsområden som de obebodda bostadsområdena på Irland döptes till. Författaren till boken var en ung och lovande journalist som skulle ge ut sin debutroman.
Hon kontaktade mig för att fråga om jag ger min tillåtelse till att de använder bilden och hur mycket pengar jag vill ha.
Min första reaktion var ganska given. Det här måste vara ett skämt. Horisonten på bilden är inte ens rak, jag är ingen fotograf och så fin är inte bilden. Nästa tanke var att dagens lurendrejare vekar ha blivit riktigt sluga. Att försöka lura en helt okänd person på andra sidan jordklotet att ge sina kontouppgifter genom att påstå att hens flera år gamla bild ska publiceras på en bok känns onekligen lite nyskapande i jämförelse med Nigeriabrev.
Men sen tog min nyfikenhet över igen. Mycket skeptiskt men med en liten kittlande känsla i magen bestämde jag mig för att gå till botten med den här historien.
Google kunde berätta att Rebecca jobbade på ett av Australiens större förlag. Den unga och lovande författaren heter John är prisbelönt och har ett Twitterkonto. Där har han skrivit om boken som ska publiceras i mars 2015.
Boken har också en Facebooksida som gör reklam för boken. Döm av min förvåning då en av bilderna på Facebooksidan föreställer bokens omslag. Den har min bild på sig. Hur förlaget hittat bilden vet jag fortfarande inte med säkerhet. Men förmodligen har de hittat den på bloggen där alla studenter lade upp sina reportagealster.
I ärlighetens namn ska jag nog medge att jag glömt bort bilden och det här fungerade definitivt som en bra påminnelse om att allt du en gång lägger upp på nätet kommer att finnas där och kan användas till vad som helst.
