DELA
© Nya Åland

Föraren som inte backade för stadsbussen

Jag såg det med egna ögon och, som folk brukar säga när de varit med om något ovanligt, det var som att se en film.

På vägen hem från jobbet hade jag kommit ut till Uppgårdsvägen utanför Nyanhuset i Dalbo när en personbil körde förbi i sydlig riktning. Men den fortsatte inte ner längs Uppgårdsvägen utan for rakt fram längs vägen som bara stadsbussar och utryckningsfordon får köra på, den som går fram till Doktorsvägens norra ände vid Gullåsen.
Jag har ofta undrat vad som händer om en bilist som tar den vägen plötsligt möter en buss. Nu fick jag se det.
När jag kommit till den lilla kurvan på gc-vägen som går längs körbanan såg jag personbilen igen, och en stadsbuss som kom farandes från motsatt håll.
Det såg ut som om bussen saktade ner men personbilsföraren gjorde det definitivt inte utan svängde till vänster.

Bilen for ner i diket
, över gång- och cykelbanan, över gräsmattan till parkeringen utanför det närmaste bostadshuset och därifrån upp till Doktorsvägen där föraren kunde fortsätta sin färd i riktning mot stan.
Den omvägen tog inte många sekunder. Vad jag såg fanns det inga cyklister eller fotgängare som utsattes för fara.

Medarbetare
som har fönster mot Uppgårdsvägen kan vittna om att sträckan som leder till Doktorsvägen är populär bland bilister som vill undvika rondellköer och spara några droppar bensin. De har också sett att yrkeschaufförer som inte har tillstånd att köra där har gjort det.
Och de säger att det inte var första gången någon har kört över gc-banan hellre än att backa för stadsbussen.

Nu undrar ni kanske om jag är en skenhelig typ som själv kört den förbjudna genvägen mellan Dalbo och Doktorsvägen någon gång.
Svar: nej.
Förr, när jag ibland tog bilen till jobbet från Möckelöhållet, hände det att jag lämnade den utanför Gullåsen över dagen. Då fanns det ingen fyratimmarsbegränsning för parkeringen men det fanns alltid en ledig plats.
Sen promenerade jag de sista hundra metrarna till tidningshuset.

När jag flyttade till Stockholm på 00-talet bodde jag vid en allé på Katarina Bangata 42 – en adress som var känd åtminstone i sportkretsar tack vare att fotbollslegenden Nacka Skoglund föddes där och dog där.
Men inte ens taxichaufförer hittade dit. Kvartersgatorna i grannskapet var enkelriktade utan någon logik. Många taxichaufförer nådde så långt att de stod på andra sidan allén utan att veta hur de skulle ta sig ända fram.
Den enklaste vägen gick rakt över allén nära vår husknut men där fick bara bussar och utryckningfordon köra. Den lilla vägstumpen var en bra inkomstkälla. Det räckte med att en polis ställde sig vid gathörnet någon timme för att han eller hon skulle skriva ut sin dagslön och mer därtill i böteslappar.
Jag har sett poliser på vakt här vid Uppgårdsvägen också. Knappast ger det lika mycket bötesintäkter som Katarina Bangata men den avskräckande effekten är bra den också.

Patrik Dahblom