DELA

Födan och kulturen

Vid universitetsrestaurangerna i Helsingfors säljer man snacks gjorda på syrsor. Jag har inte testat det ännu, främst för att det säljs som en slags nymodighet. Den som har lite extra pengar och känner sig så där småmysigt äventyrlig kan köpa en syrsestång. Så har man den anekdoten i bakfickan, liksom.

Det påminner mig vagt om hummern i Amerika, som en gång i tiden hade så låg ställning som föda att det bara gavs åt fångar, eller konsumerades av fattigt folk, ända tills man informerades om att hummern faktiskt var en delikatess, kungamat, och den allmänna åsikten om hummern förbättrades tills hummern slutligen blev den hyllade maträtt det är i dag.

Den amerikanska hummern led trots detta av dåligt rykte ända in på 1900-talet. Man kan fråga sig om en liknande grej är på gång nu, när det aktivt lobbas för att göra insekterna till en (avsiktlig) del av vår vardagsdiet. Det sägs vara mera ekologiskt gångbart. Jag är aningen skeptisk, eftersom jag inte sett siffrorna på vad en sådan industri – i verkligheten – skulle kosta oss vatten-, områdes- och växthusgasmässigt.

Som insekterna omtalas nu verkar de dock vara ett alternativ att föredra framför däggdjur. Men, och det kanske inte förvånar någon, det visar sig att många inte vill äta insekter. Jag har hört om mera specifika klagomål gällande insekternas ben, antenner och sådant som skulle sticka en i halsen, men för det mesta verkar det som att det inte finns någonting annat än äckel bakom motviljan att börja insekter.

Äckel är förstås aldrig bara äckel. Det är i högsta grad ett kulturellt fenomen, och så pass kulturellt inpräntad i en att man ibland inte ens är medveten om det. Dra dig till exempel till minnes om kräftfesterna som är så omtyckta häromkring. Har du sett hur det ser ut när man äter kräfta? Har man en gång ätit kräfta utan problem har man frånsagt sig rätten att klaga om insekter, för det är en magstark uppvisning. De glada hattarna, andedräkten som luktar sprit och knivarna i högsta hugg.

Jag skojar. Kanske. Men min poäng är hursomhelst att attityderna tendererar förändras i takt med att kulturen förändras. Ta till exempel avokadon, som så vitt jag vet aldrig setts som lägre stående föda, men som under de senaste åren skjutit i höjden som globalt populär superfood, för den är ju så nyttig och smakar så gott.

Men om insekter visade sig vara både goda och nyttiga, om de visade sig vara gröna alternativ till den köttproduktion som förekommer i dag, och om de dessutom visade sig vara billiga, vad finns det då för skäl att invända mot krypen? Finns det överhuvudtaget någon invändning som inte i lika stor grad kan riktas mot de andra näringsindustrierna?

Det enda som i mina ögon återstår, efter att ha undersökt fakta, är det kollektiva äcklet. Och eftersom det är kollektivt, vill jag igen fråga dig som läser, hur du egentligen känner inför en omtyckt maträtt där djurkött bytts ut mot insektskött. Inga antenner eller små svarta ögon, inga taggiga ben, bara en tillredd massa, i en måltid som du annars inte har några problem med.

När du än känner vad du än känner, kan du få tag på varför – utan att hänvisa till fakta, eller hänvisa till det som är allmän åsikt – du känner på det sättet?

<”Byline tfn”>