Flygeländet
Det finns saker jag inte är förtjust. Till exempel att stiga upp tidigt. Väldigt tidigt.
Det kan gå an om man gör någonting roligt en gång per år eller så. Men ofta och påtvingat, nej.
Som nu det här med Air Ålands stympade turlista. Det är möjligt att alla passagerare ryms i ett plan på morgonen till Helsingfors. Och det är möjligt att den turen måste gå 7.10 för att folk skall hinna till möten som börjar klockan 9.
Men om mötet börjar klockan 13 eller 14 så skall man likförbenat iväg 7.10, vilket betyder uppstigning klockan 5.
Det är inte jag som stup i kvarten tar flyget, men i just vårt hushåll fungerar det smidigast om vi hjälps åt på morgnarna. Så jag fixar te och kaffe medan maken duschar och packar och letar efter papper och pipor och sånt.
Så långt är allt gott och väl. Att stiga upp är inte problemet. Det kommer sen.
Jag går ju inte och lägger mig på nytt, det skulle kännas som att slösa bort en massa tid. Istället pysslar jag, svarar på e-post, betalar räkningar, dricker en kopp te till. Och blir allt sömnigare.
När det är dags att åka till jobbet känns det som om jag hade varit igång en hel dag. Nästan. Och ögonen har all möda i världen att hållas öppna fram till lunch. Sen blir det bättre, faktiskt.
Faktum är att vi i familjen har börjat överväga båt.
Om man åker från Mariehamn vid midnatt, sover lugnt, ensam i sin stora innerhytt för två personer, och sedan äter frukost innan man går i land klockan 10 på morronen, då betalar man 140 euro. Plus att det är betydligt kortare väg från Skatudden till huvudkvarteret än från flygfältet.
Stiger man upp klockan 5 och tar flyget så betalar man 145 euro. Om man är smart och flyger kvällen innan för att slippa tidig väckning (inget hotell involverat i vårt fall) så kostar det också 145 euro.
Så visst ser ni vartåt det lutar. I säng vid midnatt, sovmorron till klockan 8, frukosten serverad och landstigning i centrum. Alla kan inte alltid få som de vill, men om jag måste välja mellan de två alternativen så vet jag vad som känns mindre dåligt.
Men helt dömer jag inte ut flygbolaget.
Med tidig väckning följer tidig tidningshämtning från lådan. Så när en messare nyligen hörde av sig med taggigt ris klockan 11.39 och hävdade att tidningarna, de lokala, delas ut i Västernäs först efter mitt på dagen så visste jag att det inte stämde.
Samma morgon hade jag plockat min tidning ur min låda i Västernäs ett par minuter över 5.
Och jag glömmer aldrig när det kom ett samtal från bolaget och någon frågade om maken saknade en knapp i kavajen. Jodå, en knapp i ärmen visade sig vara borta.
Den hade legat på sätet och flygvärdinnan hade känt igen den som makens. Slå det, den som kan!
HARRIET TUOMINEN
