DELA

Fest för fyrtio

Jag fyller fyrtio. Det tarvar eftertanke.

Ska jag fira, ska jag inte fira, och med vem?

Jo, jag vill fira. Det insåg jag snabbt. Fest är alltid roligt.

En enorm fest där jag oroar mig för allas välbefinnande och inte hinner prata med någon vill jag däremot inte ha.

Så jag firar med en massa små fester i stället. Det enda som är bättre än en fest är givetvis tio fester.

Själva födelsedagen är också första semesterdagen. Så lämpligt. Då åker familjen traditionsenligt på lössläppt utflykt på Åland. Vi hittar en vikingaborg där, en trädgunga där, en kaffepaus i en kommun och en badstrand i en annan.

Det är en utflykt som helt saknar tider och ramar, som bara följer magkänslan och där glassmängden är obegränsad.

Förmodligen avslutas den med grillmiddag i trädgården, jordgubbar och vaniljglass av den där dyraste sorten.

Under dagen ska alla mina syskon ringa, och min mamma och min pappa och flaggan ska vaja både hemma på Klinten och hemma i Nykarleby.

Kan man kanske flagga lite grann på Ålandsplan också?

Finns ingen anledning att vara ödmjuk på sin födelsedag. Bra sak att vara född, ändå.

Dagen efter får vi goda vänner på besök. Födelsedagsmiddag och jag har inte alls sagt att presenter undanbedes. Jag älskar presenter. Förstås inte sådana som kostar pengar, men som kostar tid. Att någon klurat ut den perfekta presenten åt mig! Hurra!

Barnens presenter är alltid de bästa. Jag får sagor och pärlplattor och snäckor och konstverk.

Följande gång firas hemma hos mina föräldrar. De syskon som råkar vara i trakten kommer, och familjebekanta som står oss så nära att jag betraktar dem som släkt.

Jordgubbstårtan ska vara pyntad med gurkört, de blå ätbara blommorna som alltid slår ut till min födelsedag. Det är ett traditionellt kaffekalas, inget särskilt, bara lite kalas för att det är fint att ses. Bara lite kalas för att det är roligt att fylla år.

I början av september ska vår familj och mina två vänners familj tillbringa en natt på Glasbruket i Österbotten. Vi fyller alla fyrtio i år, och klart vi ska fira tillsammans. Då blir det catering, och bad i badtunna och stjärnklar natt och alla barnen i syskonbädd.

Sen … ja, sen tror jag faktisk att firandet är över.

Jag ska sätta igång och vara fyrtio år. Jag är helt övertygad om att det är en bra ålder, jag känner mig som fyrtio.

Jag har hunnit med mer än jag någonsin hoppats, ingen är på väg från mig, det finns vänner och barn och föräldrar och någon som håller om. Jag har hittat en saker, sysselsättning och personer jag tycker om. Jag vet vad jag längtar efter och jag har förhoppning om att få det.

Det bästa ändå, med att vara fyrtio, är att det känns som om jag klarar av också allt det som finns framför.