DELA
© Nya Åland

Fem veckor som försvann

Häromdagen kände jag en enorm före och efter-skillnad när jag borstat tänderna. Det var en så reklamfräsch upplevelse att jag började fundera på när jag senast hade använt tandborsten.
Kvällen före? Nej.
I förrgår? Kanske. Men jag skulle inte slå vad om det.

Rakhyveln kom också fram. Den hade jag använt så sällan på sistone att folk trodde att jag försöker anlägga skägg.
Några timmar senare gjorde jag dagens första intervju. När jag antecknade fastnade blicken på en fläck på min högra tröjärm. Var det tomatsås? Inte konstigt i så fall.. Den här tröjan har jag gått omkring i i minst två veckor. Och jeansen som jag lade i tvättkorgen i måndags hade nog tjänstgjort sju dagar i veckan i en månad.
Hygienen har det varit si och så med, delvis på grund av en vattenläcka som satt stopp för duschandet i lägenheten några veckor. Men det är bara en trappa ner till källarbastun och jag har sannerligen inte gått dit varje dag.

Jag låg i säng och soffa och försökte titta på serier och filmer som inte var intellektuellt krävande. Allt som oftast avbröts tittandet innan programmet var slut.
Jag somnade som en stock på kvällarna men fick sällan mer än några timmars oavbruten sömn. Dagarna började flyta ihop. Var det vardag eller helg, var klockan tio på förmiddagen eller tre på eftermiddagen?
Bilbesiktningen var bokad och betald. När jag skulle fara till motorfordonsbyrån hittade jag ingen bilnyckel så jag fick boka ny tid. Vid nästa försök hittade jag nyckeln och kom till Möckelö i tid men mitt registernummer syntes aldrig på skylten ovanför porten. Jag hade missat besiktningen med ett dygn.

Kulturlivet har klarat sig utan mitt stöd.
Det var mycket jag hade tänkt ta del av som privatperson på vårvintern – dokumentärfilmsfestivalen Vera, litteraturdagarna, konserter med flera nya åländska band och inte minst den amerikanske singer-songwritern Israel Nash på Dinos häromveckan.
Inget blev av. Dinos bandbokare Grulle rapporterade att vinsten efter Nashs spelning blev två euro. Jag hade gärna bidragit till en tvåsiffrig vinst, men kanske nästa gång.
Jag köpte del ett av Karl Ove Knausgårds hyllade ”Min kamp”. Den samlar damm tillsammans med tio andra hyllade böcker som borde läsas.
Dammet har också lagt sig på elgitarrerna som står på rad i vardagsrummet.

Jag är tillbaka på redaktionen efter fem veckors hemmaliv. Det känns overkligt.
Livet blir sig aldrig likt igen, sade folk åt mig innan jag gick på ledigt. Jag hörde dem men lyssnade inte. Nu förstår jag att de hade rätt.
Just nu räcker det inte med två koppar kaffe för att skaka av sig tröttheten och koncentrationssvårigheterna. Vägen tillbaka från pappaledigheten blir lång. Några misstag lär jag göra längs den vägen och en del lär hamna i tryck. De första är avklarade. Beklagar.

Patrik Dahlblom