DELA
© Nya Åland

Fånigt om fjärilar

På nära håll ser en fjäril riktigt obehaglig ut. För det är ju faktiskt bara en fasettögd insekt med håriga ben där under de vackra, svepande vingarna. Ändå har fjärilen, på nåt vänster, blivit någonslags symbol för lycka, nervositet, sprall och pirrig förväntan.
Man brukar ju säga att man har fjärilar i magen om man är lite studsig så där, och liksom lite bekvämt nervös. Inte när man känner dödsfruktan, vild panik, har håret på ända och skulle kunna passera som vilken kopia som helst av Edvard Munchs ”Skriet”. Då är det nog nåt annat man har i magen. Getingar kanske.

Dessa flaxande småkryp symboliserar också det feminina, kvinnliga och allt annat som de tjatar om i rakhyvelsreklamer. (Alltså rakhyvelsreklamer som riktar sig till kvinnor. Där är allt rosa, sensuellt och hyvlarna så mjuka att hårstråna liksom smeks bort. Rakhyvelsreklam som riktar sig till män däremot är mörka, actionfilmiga och rakhyvlarna framställda av någon supermetall som inte bara kapar, utan också eliminerar hårstrån, och utrotar fiender från yttre rymden också för den delen.)
Kvinnor ska tydligen vara som fjärilar: lätta, vimsiga och vackra. Fast det där med att man skulle få behålla håret på benen har jag inte hört någonting om.

Men att fjärilen blivit nervositetens istället för de håriga benens symbol är ju ganska lätt att förstå. Det finns ju liksom andra djur som bättre illustrerar ociviliserat och hårigt uppförande. Björnar, vargar, myskoxar och angorakatter har ju aningen hårigare ben än en fjäril. Dessutom skulle det vara svårt att gestalta nyförälskelsens första hyperventilerade andetag och annat trams med en myskoxe som plöstligt hoppar fram ur en buske och brölar.
Då är det ju liksom lättare att zooma in kameran mot en fjäril som precis landat i en syrenhäck och andäktigt filma när den rör vingarna i slow motion, för att liksom fånga det där sköra och skira och nåssådå-iga.

Fjärilar är ju som bekant fladdriga och irrationella, sådär som man blir lite till mans när endorfinerna kickar in och man upptäcker att man sitter och fånstirrar på telefonen och undrar vad fasiken det är för fel på den. Den ringer ju inte. Eller när man börjar lägga in tidningarna i frysen, gör allt man kan för att nämna ett visst namn i en konversation eller vad man nu kan hitta på i sitt förvirrade tillstånd.
För fjärilarna är det ju inget problem dock. De behöver ju bara flimra omkring och killas lite. Precis under hjärtat.