DELA
© Nya Åland

Ett veckoslut i mat-himlen

Ok. Nu är jag 47 år gammal.
Det låter ganska mycket, men är än så länge lätt att bära. Skit samma, egentligen.

Vad viktigare är, det är att firandet i år blev alldeles särskilt tillfredsställande.
Det började med en alldeles fantastisk present som ledde fram till julbord på Soltuna. Ett litet råd till den som är på väg: Spara ordentligt med utrymme för desserterna. Maken till kak-himmel, godis-paradis, fluff, maränger och choklad har jag inte sett, och jag ångrade blodigt varje munfull i och för sig helt ok skinka, när jag knappt fick ner den sista saffransdrömmen.
För mig hade det räckt gott och väl med fisken och efterrätterna.

Därpå följde en helg i Stockholm med mitt hjärtas utvalda sedan 26 år.
Vi shoppade måttligt, och ägnade resten av tiden åt att…ja, vad tror ni?
Vi åt. Vi är ändå medelålders.

Mariehamn och Åland i all ära, men om man gillar mat från andra delar av världen finns det inte mycket att välja av.
Vi gick ut hårt med etiopisk mat på restaurang Abyssinia, en liten billig restaurang på Söder. Maten serverades på traditionellt injera-bröd, åts med händerna och bestod av en rad olika såser och röror på kött, linser och grönsaker. Så gott, och starkt som tusan. Det brände i gommen hela vägen hem till hotellet vid Stureplan.

Lite tidigare samma dag åt vi pot-stickers, stekta små degnknyten med olika fyllningar. Ingefära, soja, lime, chili, tofu i en salig, underbar blandning på ett mycket enkelt ställe, med utsikt över en chokladbutik som inbjöd till dessertbesök.
Mera knyten blev det på ett annat simpelt ställe, när det började lunchkurra i magen följande dag.
Ångade, ångande dumplings med kyckling, fläskfärs eller grönsaker, en enkel soja- och vinägersås och därtill fri påfyllning av underbart doftande jasmin-te.

En skapande paus med shopping och en fullkomligt galen och underbar teaterföreställning senare var det dags för nästa måltid, på en stimmig italiensk restaurang med goda rekommendationer.
Antipastotallrik. Vitlöksbröd med olivöror. Kyckling med chili, citron och rosmarin. En potatiskaka med rinnig ost. Pasta med fantastisk italiensk bacon.
När vi flämtande tagit oss fram till bottnen av tallrikarna, oförmögna att sluta eftersom det var så gott, tyckte till och med servitören att vi jobbat duktigt.
Espresso på det, och en liten limoncello.

I denna den bästa av världar låg hotellrummet bara ett par kvarter bort.

Nina Fellman