DELA
© Nya Åland

Ett rim fyllt av hat till vårt hemska klimat

Snön vräker ner
alltmer ju mer
tiddelipom, säger Nalle Puh.
Jag säger bara HUU.

Allting är skit
när världen är vit
och kölden kramar om mig.
Vintern är inte min grej.

Jag skyfflar och skottar
fräser och spottar
isen på rutan är klister.
Jag skrapar tills naglarna brister.

jag skottat mig slut
vill hunden gå ut
på sin vanliga långpromenad.
Matte är inte så glad.

Det är ett hiskeligt sjå
att vara ute och gå
på glashala bygdevägar.
Jag slirar, slintar och knegar.

Ute i skogen
kör inte plogen
jag får pulsa i snön och kliva.
Jag fastnar i varje driva

Jag snavar och ryser
faller och fryser
det värker i varje lem.
Jag släpar mig mödosamt hem.

Jag hinner till grinden
då den ostliga vinden
bjuder på mera vitt.
Blötsnö sitter som kitt.

Hundskrället njuter
av stormen som tjuter
och av flingornas ystra dans.
Den viftar glatt på sin svans.

Jag gråter och kvider
kämpar och lider
och stupar nog snart på min post.
Kung Bore bjuder på frost.

Det är en trött gammal trasa
som tänder sin brasa
och äter sitt dagliga bröd.
Ögonen rinner och lilltån är död.

Och jag inser med fasa
att jag kanske får hasa
i snödrivor fram till april.
Det är ETT HUNDRA dagar till!

PS.
Det värsta av allt
när det är så här kallt
är att prutthurtar jämt ska bedyra
sin kärlek till vinter och yra.

Titte Törnroth-Sarkkinen