Ett märkvärdigt, härligt liv
Nog är livet märkvärdigt. Och härligt och jobbigt och underbart och sorgligt…
Det är så det ska vara.
Bara en sån sak som att sommarens svalor har lyckats bra med häckningen, både inne och ute, det är ju härligt. Hela sommaren har jag hållit ladugårdsdörren öppen dag och natt för svalornas skull. Ett par byggde nämligen sitt bo inne i ladugården och otaliga gånger var jag nära att krocka i dörrhålet med de energiska föräldrarna. Att föda ett gäng glupska ungar är ett hårt arbete.
I gengäld fylldes den annars så tomma ladugården med ett ljuvligt kvitter, plus litet fågelbajs här och där och överallt… Det senare gör ingenting alls, storstädning väntar.
Trevligt har det också varit att höra kornknarren igen. Ungefär sen midsommar har den knarrat natt och även dag, i havreåkern mellan ladugården och Nya godbyvägen. Det är inget särskilt vackert ljud, men roligt att höra ändå. Det är somrigt och ganska sällsynt.
En annan trevlig sommargäst är igelkotten som äntligen förstått att det faktiskt bjuds på mat vid min kökstrappa. Det har varit glest med kottar i många år hos mig nu, men äntligen har jag en som kommer varje kväll. Det är så mysigt.
Jobbigt kan det också vara fast det är sommar och sol. Åren tynger och knäna sviktar, krämporna bryr sig inte längre om att det är sommar och varmt. Förr kändes solen och värmen läkande, nu är skuggan behagligast.
Underbart är det däremot att få leka igen, i gröngräset och sandlådan med minstingen i familjen. Ännu bryr han sig inte om hur farmor bär sig åt för att komma ner på marknivå och sedan ta sig upp igen, som tur är…
Livet är märkvärdigt. Det är bara så svårt att se det när man låter alla plikter och måsten skymma sikten. Vi har så många små, små vardagsting att glädjas åt, det gäller bara att lära sig se och ta dem till vara.
När sorgen drabbar vänds mänskors liv upp och ner, allting förändras för all framtid. Det är svårt och det är mycket omvälvande. Men lika naturligt som glädjen över ett nytt liv, lika omvälvande i en annan rikting.
På något sätt jämnar livet självt ut det svåra med det lätta, det sorgliga med det glada och det onda med det god. I långa loppet. Det är så det är, så enkelt egentligen.
Tv-hallåa ska jag inte bli, för att gå från det ena till det absolut andra. Ifall någon undrar… Det är liksom inte aktuellt.
Det är spännande tider ändå i vårt tidningshus, men det har det å andra sidan alltid varit. Jag vet vad jag talar om, jag har ju varit med hela tiden. Och himmel så roligt vi haft – i mer än 26 år!
Att få vara en liten del i detta kreativa, arbetsglada och duktiga gäng som står bakom Nyan är härligt. För det gänget är ingenting omöjligt.
Egentligen gillar jag inte skryt, men jag är så stolt över Nyan och mina duktiga arbetskamrater, att jag måste få berätta det för alla.
MAJ-LEN LINDHOLM
