DELA
© Nya Åland

Ett glas äkta vara för fullgjort värv

Jag måste erkänna en sak.
Jag har druckit riktig champagne från Champagne bara några få gånger i mitt 46-åriga liv.
En gång var det en tämligen ljummen flaska som fåtts i gåva av en kollega som av rädsla för att känna sig mutad delade skulden och flaskans innehåll med så många som möjligt på en personalfest.
Det var ok, men ingen stor smakupplevelse. Lite brödigt i smaken.

En gång var det på någon mottagning för en utvald skara. Mitt förra ämbete var bjudet, inte jag. Det var också gott, men inte så att jag for i taket av lycka.
Därutöver har det mest blivit billigare sorters bubbel. Mycket gott är det, och Nyans vinskribent Ella har väglett mig till det godaste jag tycker mig ha råd med.
När vrakchampagnen skulle provsmakas och jag fick en inbjudan till tillställningen tyckte jag det var alldeles utmärkt att ge möjligheten till en annan kollega, numera pensionerade Harriet Tuominen, som åtminstone hade någon hum om saken.
Det kändes som slöseri på rara droppar att ge dem till någon totalt utan koll.

På fredag, när den stora champagne-tillställningen ordnas i Alandica och man kanske kunde komma över ett glas om man ler vackert åt arrangörerna, då är jag upp över öronen i förberedelserna för en annan stor fest – nämligen äldsta sonens studentdimission. (Jo, jag är omåttligt stolt).
Det bubbel vi bjuder på är i budgetprisklassen, och ingen kommer att klaga på det, åtminstone inte när de smakat på maten och ätit en tredje kollegas fantastiska och vackra bakverk.

Frågan är om inte jag och gubben ska sätta oss när kalaset är över och gästerna gått hem, och korka upp en flaska av den äkta sorten.
Om champagne är så speciellt som det sägs och som regionens duktiga marknadsförare låter förstå, då är detta absolut stunden för det.
Inte bara har vi fått och fött upp sonen. Vi har dessutom överlevt småbarnsår, skolår, tonår, bilkörning, renoveringar, stugbyggen, magsjukor och regniga somrar, och det utan att vår flygfärdiga son visar några uppenbara tecken på posttraumatisk stress.

Om champagne är den ädlaste av drycker ska jag fylla mina vackraste glas, titta min man djupt i ögonen och säga; Det här, det gjorde vi bra.