Ett förgätet grundämne
Det är på sin plats att berätta något litet om grundämnet platina. Det återfinns i periodiska systemets grupp tio och är den vanligaste av de sex platinametallerna. Den är enligt Nationalencyklopedin ”silverglänsande, ganska mjuk, seg och smidbar vid upphettning”. Lejonparten av den samlade årsproduktionen av platina används i juvelerararbeten och vid tillverkning av klockor. Resten blir avgaskatalysatorer för bilar.
Beskrivningen ovan gäller platina som vi i vår del av världen känner den: steril, användbar och nödvändig. För andra handlar metallen om liv och död, löner som inte går att leva på och hårt, sotigt slit från morgon till kväll. Men naturligtvis handlar den också – för några få – om enorma summor pengar.
På torsdagen i förra veckan sköts över 30 gruvarbetare ihjäl vid en platinagruva i Marikana, ungefär en och en halv timmes västlig bilfärd från staden Pretoria i norra Sydafrika. Det exakta antalet döda vet vi inte än men kanske rör det sig om ännu fler.
Det var när en grupp gruvarbetare, som av SVT:s Rapport för övrigt fick epitetet ”mobb”, beväpnade med klubbor och machetes närmade sig utkommenderade poliser som de kraftiga salvorna började avlossas. När dammet och krutröken lagt sig låg flera döda kroppar framför polismännens fötter.
Bakgrunden var en strejk som pågått vid gruvan under en tid, en förtvivlad protest mot låga löner och urusla arbetsförhållanden.
Det här är en tacksam situation att dra paralleller till andra motsättningar där människor som krävt anständiga villkor tagits av daga. Ur ett nordiskt perspektiv är naturligtvis Ådalen 1931 en sådan, där fem strejkande arbetare sköts till döds av inkallad militär. Händelsen följdes av många kraftfulla reaktioner på flera håll.
Det borde förra veckans tragiska skjutningar i Sydafrika också göra. Men varför ska vi här uppe bry oss om vad som händer långt där nere? En berättigad fråga. Svaret kan sägas på många sätt, men jag väljer i det här fallet för enkelhetens skull tre ord: avgaskatalysatorer, smycken, klockor.
I bland kommer man underfund med hur det mesta sitter ihop, hur endast få saker är isolerade från något annat. Grundämnet platina, till exempel. Det sitter i våra bilars avgassystem och smyckar våra halsar och handleder. Men borde det kanske sitta lite djupare i våra samveten också? Förmodligen.
Sydafrikanska gruvarbetares kamp för en mer dräglig tillvaro kan tyckas avlägsen, men finns i själva verket betydligt närmare än vi tror.
Mårten Arvidsson
