Ett brungrått flygfä
Ni vet känslan när man upptäcker ett litet brungrått flygfä i rörelse framför teverutan.
Man försöker tänka bort det eller intala sig själv att det inte är det som det ser ut som. Man kollar mjölskåpet och konstaterar att datumstämpeln inte har gått ut på något paket.
Man blir lugn. (Det var nog en vanlig insekt som kommit in genom den öppna dörren).
Det går ganska länge. Över en hel sommar om man är mycket borta.
Men så öppnar man dörren till kaffeskåpet i köket en morgon och ut flyger ett litet brungrått flygfä.
Kaffeskåpet. Va?
Man jobbar hela dagen. När man kommer hem hittar man lappen man skrev åt sig själv kvällen före: KOLLA FLYGFÄNA I KAFFESKÅPET.
Så man rustar sig med trasa, komposthink och sophink. Kliver upp på arbetsbänken och kisar lite mot högsta hyllan där det hänger brungråa saker.
Plockar ut champagneglasen och assietterna av pressat glas som man glömt att man äger.
Tömmer de andra hyllorna. Plockar ut tepåsar av varierande ålder. Och så kaffeburken förstås.
Vid det här laget kan man inte dölja sanningen för sig själv. I skåpet finns något som får flygfän att växa.
Men vad?
Grubblar på det medan man torkar ur skåpet. Ser att de små hålen – ni vet där plastplupparna för hyllplanen trycks in – är täckta med grått ludd. Suckar djupt och hämtar den smala virknålen.
Man vet sedan tidigare att hålen är ypperliga larvhålor. Drar ut små gula maskar och ludd. Äcklet stiger upp mot halsen.
Noterar att påsen med äppelte har ett litet hål i botten. Öppnar påsen och där samsas maskar och flygfän i en salig röra.
Så kan det gå när man förvarar löste för länge. Det visste man inte.
Funderar på ett vattentätt sätt att slippa invaderas framöver. Kommer på det.
Hämtar en rulle målartejp och tejpar för alla larvgrottor i alla skåp.
Härifrån till evigheten. Haha.
