DELA
© Nya Åland

En vardagsdag utan betydelse

En vanligt eftermiddag och kväll på Njutargränden kan se ut så här:
Man kommer hem, andfådd efter sista backen upp på cykelbanan i skogen, den som ska byggas bort för att ge plats åt de döda. Om det tycker jag inte.
Inte bara för egen del, utan för att jag i växlande årstider ser blåbärsplockare, blomplockare, julgranstjuvar, hemliga koj-byggare, blåsippor, skogsmullar, motionslöpare och vanliga promenerare i denna strimla av natur, och tror att vi behöver den bättre än de som redan gått vidare.

När jag parkerat cykeln har jag mitt dagliga samtal med lilla L. Han gillar våra katter. Vi konstaterar att en katt vill gå in, och att en katt sover. Storebror E. kör traktor och berättar att i morgon ska han ha hela hockey-utrustningen på sig.
I trappan ner till pannrummet pågår något hemligt, det ser jag på de förstulna blickarna när pojkar släntrar därifrån.
Jag går in och betraktar förödelsen.

Frukostsmulorna ligger kvar där vi lämnade dem. Gårdagens temugg står och gör ringar på vardagsrumsbordet. Solen silar in genom smutsiga fönster och får mig att längta efter bara fötter och kallt vitt vin.
Jag röjer upp det värsta och betraktar innehållet i kylskåpet. Lite broccoli. Sallad. Lite blandade tapas-rester.
Familj börjar dyka upp, alla med samma fråga. Ni vet.

Det blir färsk pasta med tapasrester och parmesanost. En sallad. Till kaffet inget sött. I några minuter är suget så stort att jag nästan skickar yngsta sonen till macken för att köpa glass. Det går över.
Sedan ringer en grändpappa vars son inte vill följa med på familjekaktiviteter.
Blonda lockiga R. kommer över med sitt Nintendo. Sippan matar honom med lite päronbitar. Jag pillrar på min nya telefon och känner mig gammal och dum.
Tvillingarna H. och M. dyker upp, och vill också spela Nintendo. En stund sitter vi i sällskaplig tystnad och spelar varsitt spel.

väldigt länge kan inte tre små pojkar sitta stilla, och snart böljar leken över huset. Ett föl ska födas, en varg blir en liten elefantunge, en riddare kommer i full galopp.
När alla gått hem och lekdammet lagt sig är bastun varm. Aldrig någonsin har vi badat så mycket som denna vinter.Vi sitter tysta, låter kropparna flyta ut i värmen.

Nybadad och mjuk startar jag mitt första Wordfeud-spel. Det borde jag aldrig ha gjort.

Nina Fellman