DELA
© Nya Åland

En tydlig skillnad

Plötsligt är det en massa människor som klagar på bilden här ovan. Jag orkar inte hålla mig upprätt, skriver någon. Någon annans svärmor tycker att jag ser trött ut, och en tredje känner sig inviterad av min sängkammarblick.
Sanningen är att bilden togs på initiativ av fotografen, som ville göra en annorlunda pose än den vanliga rakt upp och ner. Jag bara sjönk ner och hade det ganska bekvämt.
Eftersom denna bild hängt med ett tag är det väl snart dags för en ny. Den bittra sanningen är dock att varje byte visar en äldre, kanske tröttare Nina.

Jag grävde i arkivet för att hitta den första spaltbilden av mig, när jag för tolv år sedan började jobba på Nyan. Den hittade jag inte, däremot en annan bild av mig i ungdomen. Är det samma människa?
Samtidigt hittar jag bilder som jag fotograferat, på den tiden när jag jobbade som reporter. Massor med bilder av folk som jag pratat med, skrivit om, och absolut totalt glömt bort. Det känns sorgligt.

Lika illa är det med mitt minne av riktigt viktiga saker. Många saker som jag trott skulle vara fastetsade i medvetandet för eviga tider börjar flagna som gammal målfärg. När lärde sig barnen prata. Vad sa de? Hur såg de ut? Familjefotografier från de gångna femton åren visar fyra intill förväxling likadana variationer på samma genetiska cocktail, men så kändes det ju inte då.

Det finns händelser jag bara minns från bilder som vi råkat ta, så vad är det för viktiga saker jag glömt? Om jag träffar någon som var min bästa vän för 20 år sedan, minns jag ens att han eller hon fanns? Känner jag igen dem, eller är de lika främmande som den 18-åriga Nina är för den som snart fyller 43?

För 25 år sedan blev jag kär i en 18-årig kille med svartfärgat hår som jag träffade i Borgå. Han har försvunnit. I stället är jag gift med en man som liknar honom, utan håret. Han är också fin, men kan det vara samma människa? Min svärmor däremot har blivit yngre. Ett par tre år till och vi är jämnåriga.

Jag vet. Tidens gång och allt det där. Men måste det synas så tydligt?