DELA
© Nya Åland

En spya på julfridens altare

Jag vet.
Man ska inte gnälla över bagateller. I synnerhet inte nu när lucior och tärnor har tinat upp våra vinterfrusna hjärterötter och alla är glada och förväntansfulla inför julen.
Klart jag vet.
Men ändå blir jag irriterad när jag hittar tre hundbajskorvar precis i grindhålet när jag ska ut på morgonen med en cykel som är frusen och trög och som helst vill stå stilla i snödrivan.
Jag bor vid Östra Esplanadgatan 9, i hörnet mot Södragatan. Nu säger jag det en gång för alla. Lämna inte kvar korvar fler gånger i vårt grindhål. Då börjar jag kämpa för att Mariehamn ska införa hundskatt, och det vore synd med tanke på alla fina och trevliga hundägare som plockar upp efter sina jyckar.

Nåväl. Jag cyklar iväg norrut. När jag väl har tråcklat in mig på cykelbanan vid lyceet efter diverse avstängda gator och oplogade vägskarvar står det en stor gul skåpbil parkerad mitt på cykelvägen strax före klockan 9 på morgonen. Firman börjar på H, mera säger jag inte. Än åtminstone.
Nu på vintern syns det inte var gatan slutar och cykelvägen tar vid, det är sant. Men cykelvägen förvandlas inte till parkeringsplats för det. Att pina ut skolbarn och cyklister på en livligt trafikerad gata på grund av en parkerad skåpbil är illa. Mycket illa. Och det är inte första gången det händer heller.
Så där. Nu har jag fått ut det. Avlämnat mina klagomål som en spya på julfridens altare.

Visst vet jag att det finns långt värre saker i världen. Människorättsaktivisten Rabab Amidane finns, liksom hennes förtryckta folk i Västsahara – ett enormt lidande som världen blundat för i 35 långa år av marockansk ockupation.
I iranskt fängelse väntar Sakineh Mohammadi Ashtiani på att domen mot henne ska verkställas och att hon stenas till döds. Nyheten för några dagar sedan om att hon frigetts stämde inte.
För ett par veckor sedan hängdes en annan dödsdömd iransk kvinna, Shahla Jahed, trots protester världen över. Amnesty International anser att det finns allvarliga frågetecken kring rättegången mot henne.
Många, många människor världen över fängslas, torteras och dödas för sina åsikters skull i kampen för den yttrandefrihet och demokrati som vi tar för givna – och som gör att vi är så lyckligt lottade att vi kan gnälla över småsaker.

Wikileaks grundare Julian Assange har suttit häktad i London misstänkt för våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång mot två kvinnor efter sitt besök i Stockholm i höstas. Nu när han har släppts fri mot borgen får han utegångsförbud, måste bära elektronisk fotboja och anmäla sig på polisstationen varje dag i väntan på rättegång.
I Mariehamn släpps en man på fri fot trots att han är misstänkt för samma brott och där de kvinnor som anmält att de ofredats av honom är över dussinet.
Det, mina vänner, kan man klaga på.