DELA
© Nya Åland

En sjöstjärna vaknar upp

När man flyter viktlös runt i vattnet som en sjöstjärna, med huvudet tryggt tillbakalutat mot havet och armarna utsträckta, då är man liksom hemma. I urhavet, i livmodern, i det ryggradslösa tillståndet före den första amfibien kravlade sig upp på land.
Sällan blir Östersjön så ljummen som den varit denna förunderliga sommar, åtminstone inte där Norrhavet ligger på. I år har tjänliga vindar gjort vattnet varmt i min vik och hållit algerna någon annan stans. Jag har simmat. Jag har dykt och plaskat. Jag har simmat ut till holmar, in i förbjudna båthus (en liten, liten titt bara), mellan klippor och skummiga vågor.

I onsdags, på den sista havsturen för semestern, hittade vi en ny vik, en lagun med klippor som i Grekland, klart vatten, runda släta stenbumlingar att stå på i vattnet och klipphällar skulpterade av en skapare med sommarutflykter i tankarna.
Sällan har jag känt mig så privilegierad. Inte bara får man ha semester (herregud, sex veckor betald ledighet, det är det inte många i världen som har). Dessutom ihållande vacker väder. En liten mört till Lillbatting som inget hellre vill än att vara med mamma på stugan. Stadig tillgång på jordgubbar. Torr ved till bastun.

Och det varma havet, i ständigt nya presentationer. Jag vet inte vad som är bättre, när det är platt lugnt i skymningen och man kan glida romantiskt mot solnedgången och den enda krusningen på ytan är du. Eller när man med (nästan) fara för sitt liv kastar sig ut i bränningar som slår över hällarna, sugs hit och dit, kämpar för fotfäste och slungas ut igen precis när man kommit på fötter.

Av denna sommar ska jag spara detta, så länge huden och händerna och tungan orkar minnas:
Ivar och jag i havet på Saggö. Den våta, hala pojken i min famn när en jättevåg kom och svepte oss ut i vattnet.
Den saftiga svansbiten av en alldeles nyrökt abborre, med fingrarna instoppad i munnen.
Annettes midsommartårta. Mjuk choklad, frasig maräng, björnbär, jordgubbar, grädde.
På rygg på övre lavan i bastun efter en simtur, medan kroppen blir varm igen och redo för en ny omgång.

I dag är det måndag och vardag, och det är bra det med. Delar av hjärnan som vilat vill sätta igång nu och byngslas och ha åsikter. Under hela långa semestern var det bara kropp och njutning och det mest underbart triviala.
Kom ihåg det, ni som ännu semestrar. Låt kroppen styra. Simma långt.

Nina Fellman