En räddning för mänskligheten
Låt mig dela med mig av en grundläggande insikt om mänskligheten. Det är inget märkligt, men när jag var ung visste jag inte detta.
Alla är rädda. Alla blir ledsna om de känner sig oälskade. Alla våndas över sin otillräcklighet.
Alla finner tröst i andra människor.
Som ung trodde jag att det fanns folk som inte brydde sig. Jag trodde att de vackra och framgångsrika, dagens adliga och kungliga i kändis-, film-, och musikvärlden, snillena och statsmännen var en större sorts människor än jag.
Jag trodde att de som vunnit andras aktning och avund gjort sig immuna mot sin omvärld.
Nu vet jag att det är tvärtom. Jag vet att paraden av kändisar vars privatliv, hälsa och personlighet faller i spillror inte är en föreställning, utan det verkliga utfallet av att för länge och för kritiskt granskas av sina medmänniskor.
Jag vet att det som är allra, allra värst för alla är att av andra människor befinnas icke god nog.
Det finns bara en lösning, om ni nu alla kunde tänka på det: Var lite snällare.
Om inte det funkar så har jag ett annat förslag, en praktisk lite idé som åtminstone skulle göra mig glad.
En choklad-dosett.
Den skulle finnas i Nya Ålands kök, ovanför kökshanddukarna. Ungefär som ett större badrumsskåp, fullt med enskilt förpackade chokladbitar. Varje dag skulle alla anställda som prenumererar på tjänsten kunna knappa in en personlig kod och få ut en chokladbit.
Att köpa en hel chokladplatta för veckan funkar inte. Man äter upp och bjuder andra, och sen är man utan nästa dag efter lunch, när man kunde slå ihjäl ett mindre däggdjur för en chokladbit.
En choklad-dosett däremot skulle vara omutlig, förhindra överkonsumtion samt alltid vara välfylld av den driftiga entreprenör som förser åländska arbetsplatser med dosetter.
Jag ger denna min idé gratis till den som vill förverkliga den, och ser fram emot startbidrag från näringsminister Karlström som jag hört ser välvilligt på åländskt entreprenörskap.
Dessutom har han skrivit på Facebook att han ska gå ner i vikt, så han kanske också har förståelse för behovet av att dosera sitt chokladintag.
I brist på dosett har kollegan Orre lovat att hon kan reglera mitt begär, om jag köper en låda som hon får basa över.
Och där är vi tillbaka där jag började. Det man blir lycklig av är andra människor som är snälla.
