DELA
© Nya Åland

En natt hos Putin

Petrus förnekade Jesus tre gånger. Putin har förnekat Saltvik två. Han kanske skäms.
Men att tomten koms över orättmätigt var inte Putins fel. Däremot kunde han ge tillbaks den. Istället säger han att han inte har någon tomt. Men den finns där. Det har till och med tältats där, det får vi veta i en artikel i den finska riksdrakens månadsbilaga.
Artikelförfattaren Ilkka kommer till platsen på kvällen, letar sig fram med hjälp av pannlampa i oländig terräng tills han hittar ett någorlunda plant ställe att slå upp sitt tält. Övernattar. Konstaterar när dagen gryr att platsen är vacker och skulle passa Putin som pensionär, även om den är litet svårframkomlig för en gammal man.

Ilkka packar ihop tältet, tar sig till Mariehamn och anmäler sig hos polisen. (En gång journalist, alltid journalist.) Han har tältat utan markägarens tillstånd och det får man inte göra enligt den Ålandsguide han har läst. Allemansrätten på Åland är inte som i riket, nämligen. Har han brutit mot lagen, vill Ilkka veta.
Det är nu det intressanta kommer. Polisen vill inte befatta sig med frågan utan skickar honom till Jörgen Eriksson, naturvårdsintendenten. Och det visar sig att guiden har fel (vilket vi har hävdat i decennier).

De flesta minns säkert den heta debatten om allemansrätt när en hamnguide för båtfolk gavs ut för mindre än två år sen. Bofasta ville inte ha båtfolk inpå knutarna eller i vackra vikar som man ville ha för eget allemansbruk.
Debatten gick inte spårlöst förbi. Jörgen Eriksson berättar i artikeln att jurister då utredde frågan och kom till att den gamla (?) synen på de åländska särbestämmelserna inte till alla delar stämmer. Man får visst tälta utan tillstånd bara man inte stör eller ställer till skada.

Yes! Jag visste det. Tror jag. Men Visit Åland hävdar fortfarande på nätet att man får tälta max ett dygn om man inte lyckas få lov av markägaren. Var läser Visit Åland det? Eller vill man inte ha folk på visit?
Allemansrätten är något av det finaste vi har och jag har skrivit om den gång på gång under årens lopp. När jag i ett skede höll på att förtvivla – opinionen, eller delar av den, ville inte lyssna – plockade maken fram domarreglerna som tröst.
”Landssed, när hon icke haver oskäl med sig, bör räknas för lag”, lyder en av reglerna. Allemansrätten är en landssed.
”Det rätt och skäl icke är, det kan icke heller vara lag; för de skäl lagen haver med sig gillas hon”, lyder en annan.
Jag älskar den sortens kloka formuleringar.

Men om folk tror på Visit Åland; max en natt utan tillstånd, hur gör man då om ägaren vägrar äga? Är det ett förslaget sätt från Putins sida att hindra folk att tälta?
För om ingen äger marken, vem frågar man då?

Harriet Tuominen