En liten by i Mariehamn
Det slog mig i tisdag när jag var på väg hem efter ett synnerligen svettigt boxnings-pass. Det är en by jag bor i – en pytteliten by i Mariehamn, Njutargränden.
Min boxningskompis är min granne M. Hennes fru L hänvisar vi till som Regeringen. Det är Hon Som Bestämmer om M hinner med boxningen. Jag måste alltså med jämna mellanrum övertyga henne om jag behöver få boxas.
Vid måndagssopporna är det numera deras lilla R, snart 1 år, som vandrar ur den ena famnen till den andra. De andra små har vuxit till retstickor och skrikmånsar som nästan aldrig äter men heller inte stör oss mitt i maten, eftersom det alltid är en rolig lek på gång.
När vi kom in i gränden såg vi att grannen A som vanligt satt vid datorn i deras lilla arbetsrum. Där läggs barnen tidigt, och sedan börjar arbetsdag nummer två. Denna gång övervann jag frestelsen att kasta en snöboll på rutan och se hur han hoppade till.
När jag kom in genom dörren doftade det bastubad. Ni vet, den där doften av varm bastu, vad det nu är. En del av familjen var samlad i köket, i varierande grader av beklädnad. Där satt också grannen L. och konspirerade med min man om möjligheten att göra en spännande jobbresa till ett fjärran land.
Eftersom L och jag är kolleger involverades jag i planerna. När hon gick hem gick familjen i bastun. Då såg jag genom fönstret att tvillingarna gått och lagt sig och att grannen C satt vid datorn i köket.
På fredag och lördag eftermiddagar piper det ständigt i mobiltelefonerna. När läckra middagar ska serveras är det alltid en ingrediens som fattas, och då är det till grannarna vi går. Nästan alltid är det någon som har färsk koriander, ingegära, chili, oljor, vin, tomater eller vad det nu är som behövs.
Vi har gett upp att försöka returnera saker i samma takt som vi lånar, och räknar i stället med att det hela ska jämna ut sig i det långa loppet.
När man jobbar och jobbar och har barn och det ena och det andra blir kvaliteten på vardagen nästan detsamma som kvaliteten på grannarna. Låt mig därför i all enkelhet konstatera att min vardag är av synnerligen hög kvalitet, och det är jag tacksam för.
Kanske något för fastighetsmäklare att tänka på, om man vill trissa upp priset på fastigheter? Bjud in grannskapet på husvisningarna, och homestajla dem lite också så att de verkar trevliga och gemytliga. Det kan ligga pängar i det.
