DELA

En invandrares små vedermödor

Det är inte lätt att vara invandrare på Åland.
Det är inte så svårt heller, förresten. Mest handlar det faktiskt om i-landsproblem, visserligen blytunga, men som ändå sist och slutligen är fjäderlätta att hantera.
För att börja från början. Det kan vara lite svårt att ta sig till Åland, både med flyg och färja.
En del flygbolag ställer plötsligt in turerna och ett färjebolag, förmodligen det enda i världen, kör inte enligt tidtabellen.
Båten lägger oftast ut tio minuter före det halvfeta avgångsklockslaget i tidtabellen, en nödvändig resekunskap som man inte får fatt på i första taget.
Efter lusläsning framgår det nämligen att incheckningen avslutas tio minuter före ordinarie avgång. Tacka fasen för det. Då har ju Rosella redan gått.
Men med lite omstuvade tidtabeller kommer invandringen att underlättas högst påtagligt och att döpa om Flybe till Maybe kan väl inte vara så värst svårt.

Apropå tidtabeller
, den som tänker kryssa med Birka Paradise behöver aldrig bry sig om finsk tid när man angör och avgår från Mariehamn. Idén med en Ålandskryssning är ju att aldrig gå i land på Åland och då behöver man ju inte stå och trassla med klockan. Har man drivit omkring på Ålands hav halva natten gäller det ju bara att släpa sig upp till frukosten och byta paraplydrinkarna mot kaffe och då är det nog bäst att inte blanda in någon finsk tid. Det räcker bra med sommartidsskruvandet.
Något som en invandrare aldrig kommer att begripa är att de bägge åländska livsnerverna Viking och Eckerö kan få för sig att lägga sina färjor på dock samtidigt. Under huvuddelen av året är färjetrafiken snudd på det viktigaste som finns för Ålands blomstring – men när rederierna själva får bestämma behövs dom plötsligt inte alls. Och som lök på laxen kunde invandraren notera att det var lite si och så med flygavgångarna från jul till Trettonhelgen.

Inte gör det något.
Flygstationen i Mariehamn finns ju inte längre. Den gamla fina flygstationsskylten vid rondellen mot Eckerö och Hammarland är borta. Den har ersatts med den mer prosaiska skylthänvisningen Flygplats. Det går utför med språket.
Jag tror att det absolut minsta problemet med att vara invandrare på Åland är förhållandet till öarnas postverk.
Knappt hade vi burit in möblerna i huset på Torggatan innan posten började dundra in i brevlådan, och det innan namnskylten i trapphuset kommit på plats.
Snacka om service. Men baksidan av myntet är den totala sociala kontrollen som utövas av någon. Hur kunde posten veta att just jag bodde på den aktuella adressen?
Men jag vet också en sak.
Någon på Åland blev glad när den splitternya Bentleyn levererades på skärtorsdagen.
Antingen har Anders Wiklöf bytt upp sig eller så vill någon glänsa ikapp på årsstämman i Ålandsbanken.

Stig Larsén