En avig och en rät
Nu har Inga Heller yttrat några ord till Storsonen som hon aldrig i sitt liv trodde hon skulle säga till honom.
Storsonen bor i storstaden. Han jobbar på storföretaget, där allt är rysligt modern och fint.
Folk från hela världen är hans arbetskamrater, de kommer från Madrid, Berlin, Etiopien och Japan. Arbetsspråket är engelska.
– Men ibland när vi upptäcker att vi bara är svenskar, då övergår vi till att prata svenska. Kommer någon med utländskt ursprung in i rummet går vi tillbaka till engelska igen, har han förklarat.
Det arbetar runt 350 personer i detta företag, där man är ytterst mån om sin personal. Det ges löneförhöjningar minst en gång om året och motionspeng och arrangeras festligheter och tävlingar och skoj.
Alla står upp och jobbar vid sina datorer, arbetstiden är fri, många tränar på lunchen, man går hem när man jobbat klart.
– Ledningen gör nästan allt för att hålla oss kvar i jobbet, säger Storsonen. Många anställda vill gå vidare till nya utmaningar efter några år, men det blir dyrt för företaget att skola in nya. Därför försöker de in i det längsta att se till att vi har det bra, att vi trivs på alla sätt.
Medeltiden för varje anställning är över åtta år. Det är ovanligt lång tid i branschen.
Vad är de t då som håller de unga jobblejonen på plats?
Kanske det senaste påfundet – stickcaféet. Alla stickar, gammal som ung, man som kvinna.
Storsonen tillbringar en lunch i månaden med sin sticksöm. Han böjer sitt skäggiga huvud över garnet. Det är en drömsyn för en mor.
Han tar till och med med sig handarbetet hem.
– Hur gör jag nu, undrar han.
Storsonen har redan förfärdiga både räta och aviga maskor. Han stickar mycket fast.
– Hur du gör nu?
Då kommer orden hon aldrig trodde hon skulle säga till sin son:
– Du stickar ju bra! Kör nu bara räta maskor. Då blir det rätstickning, passar perfekt till en halsduk. Och så ska du försöka att inte sticka så hårt. Sticka lugnt!
– Okej, morsan!
