DELA

Efteråt

Sent på kvällen skickar hon ett textmeddelande. Den har spridit sig. Jag ringer genast, sitter invirad i täcket och pratar till klockan ett.

Den här gången är det inte min sorg, jag kan bara lyssna.

Det är tusen kilometer mellan oss, och jag kan inte hålla om.

Tiden susar mellan oss, den som det plötsligt är ont om.

Cancer är en jävla skitsjukdom. Jag vet ingen som inte på något sätt drabbats. Den är ett djupt hål som öppnar sig under en, och hålet är bottenlöst.

Man tror man nått botten men inser att man varit naiv.

Det finns fler bottnar, slukhål och kratrar.

Man faller och faller.

Eller den är ett högt berg som man måste kravla upp för, med isande snö som flyger över kinderna, naglar som försöker få fäste i berget och hur man gång på gång tappar greppet.

Eller den är bara svart. Ett ingenting.

Det finns inget att säga. Det finns inget som hjälper, inget som gör allting bra igen.

Det blir aldrig bra igen.

Man kan inte ens säga att man överlever, också det här överlever man. För en kommer inte att överleva. Självklart ”klarar man det”, frågan är vad sorgen gör med en på vägen. Jag tror att det är något som för alltid brister. Visst tar man sig upp, men väl uppe är man på en annan plats än då man första gången föll.

De bästa begravningar jag har varit på, är de som hade serveringen som knytkalas.

De anhöriga förstod att alla vi som sa ”kan jag hjälpa till med något” egentligen menade ”ge mig något att göra, jag är så maktlös inför det ni är med om”.

Nej, vi kunde inte bota cancer, men vi kunde baka en kaka. Vi kunde rada ostar på ett fat och koka linssoppa.

För man måste ”få göra något”.

Då det värsta händer hjälper det märkligt väl att baka fröknäcke.

Eller, det hjälper inte, men det hjälper mig att fokusera på något annat, det hjälper mig att upprätthålla en chimär av normalitet.

Trots att inget längre är normalt.

Vi försöker avsluta samtalet, där i natten. Vi märker att det inte finns något sätt att avsluta på.

Sköt om dig, säger jag men vet att hon kommer att sköta om alla andra.

Först efteråt kan också hon falla.