Dubbelrekord
Huvudsaken är att man är frisk, hette det förr. Om vädret var dåligt, pengarna slut och cykeln hade fått punktering så kunde man i alla fall glädjas över att man var frisk.
Nu verkar huvudsaken vara att man är känd. Det spelar ingen roll vad man har åstadkommit. Högst smäller det med pop/rockartist, filmstjärna eller tv-nånting. Det är väl det ungdomar drömmer om. De kan ju inte bli kungligheter, ifall de inte är födda inom kretsen. Förlåt, kunde inte förr, nu finns ju Mette-Marit.
Man kan också bli känd på att bara finnas. I familjen Hilton finns en ung dam som veterligen aldrig har gjort någonting. Men hon är jättekänd och blir rik på det. Fast hon var ju rik redan från början, det var därför hon blev känd. Hon är så känd så hon får betalt för att gå på partyn, som andra bara kan drömma om. Och där är hon för att alla känner henne och vet att om hon är där så är det ett sjusärdeles fint party.
Det var litet avundsjukt ljug här ovan. Paris Hilton har visst gjort nånting. Hon har gått på partyn. Och suttit i fängelse.
Men så finns det människor som varken sjunger, spelar, blir vackra på bild, är rika eller har en röst som passar tv. Pappa är inte kung, mamma var inte förlovad med Elvis innan han blev känd, syster har inte oäkta barn med Bill Clinton. Ingenting. De har absolut ingenting att bidra med för att bli kända. Det var på vippen att jag började tycka synd om dessa okändisar. Men så kom jag på det. Alla har vi ju förmågan att äta. De allra flesta av oss i alla fall.
Det var en notis i Vasabladet som öppnade mina ögon. ”Fetaste mannen väger 560 kilo”.
Det handlade om ett mindre smickrande rekord, för det är ju inte fint att vara tjock. Paris Hilton skulle inte få ens hälften så mycket betalt som i dag för att gå på party om hon vägde dubbelt mer. Det kan verka ologiskt, men så är det.
Den här mannen är mexikan och har nu kommit med i Guinness rekordbok för att han väger mest av alla män i världen. Han är 41 år och det berättas i notisen att han är glad över att komma med i rekordboken. Men han är också glad över att han har gått ner i vikt. 200 kilo.
Tro nu inte att jag försöker uppvigla till hemskheter, för nu kommer poängen.
Om han går ner litet till, så kan han komma med i Guinness med dubbelrekord: inte bara som den fetaste mannen i världen utan också den som har gått ner mest i vikt. Om man inte blir kändis på det så vet jag inte vad som biter.
Men en sak hakade jag upp mig på så smått. Den här mannen har alltså vägt 750 kilo. Varför finns inte det noterat som rekord?
Rötmånad?
HARRIET TUOMINEN
