Dubbelbroil och mycket kejf
Det är livets melodi. Dubbelbroil är alltså kodnamn för dubbelsnus (det vill säga en snus på var sida under läppen) medan kejf kort och gott är kaffe.
Broil och kejf är en stor del av min vardag och har varit så under lång tid. Jag snusar både portion och lös, så länge det är brunt. Alla vita påsar undanbedes, om det inte är kris eller krig.
Kaffe dricker jag med mycket mjölk. Det är godare och inte lika hett. Faktum är att jag aldrig har förstått tjusningen med att häva i sig kopp efter kopp skållhett kaffe.
Visst, det är kanske inte lika coolt att dricka kaffe med mjölk så som svart kaffe med eller utan hermesetas, men man slipper i alla fall andra gradens brännskada i strupen.
Hur som helst . Hur jag började med broil, eller snus då om ni så vill, är inte särskilt intressant eller på något sätt unikt. Jag var 15 år, spelade innebandy och hade lagkamrater med snus. Det var coolt helt enkelt.
Däremot är det spännande hur min mamma, som jag älskar väldigt mycket, i många år skyllde allting på snuset. Och då menar jag verkligen allt.
Det spelar ingen roll om det handlade om magknip, underkända vitsord i biologi eller nageltrång. Allt kunde härledas till snuset.
För att understöda sina teorier hänvisade hon till en rad obskyra studier, varpå jag kontrade med minst lika tvivelaktiga undersökningar men med motsatt resultat.
Nu, 12 år senare, har hon lugnat ner sig. Men det har inte jag. Jag snusar minst lika mycket, om inte mera.
Varför gör jag det? Jo, av tre orsaker.
Ett. Det är gott.
Två. Det känns tryggt. Lite som att omge sig med en kompis dygnet runt. Jag känner mig aldrig ensam så länge jag har snuset med mig.
Tre. Det är socialt. Inte på samma sätt som rökning, där man går ut för att ta en ”tub”, men på något sätt har man ändå en gemensam nämnare. Det uppstår respekt och samförstånd två snusare emellan. Lite så där som att båda bär på svaret till livets stora gåta och vad som egentligen är meningen med livet.
Jag försökte ett tag bli rökare också (då det var ännu coolare) men projektet misslyckades då jag dels inte tyckte om smaken, dels inte vågade ta ordentliga halsbloss.
Tur är väl det, med tanke på att man knappt får röka någonstans längre…
