Drömmen om träbåten
Drömmen om träbåten är aldrig så stark som mitt i sommaren. Men den är heller aldrig så svag som den här tiden på året. För även om träbåtar i de allra flesta fall är gudomligt vackra skulle jag inte mäkta med arbetet som måste läggas ner.
Ett par goda vänner köpte för några år sedan en träbåt. De slipade, lackade, målade och bytte ut grejer till förbannelse. De jobbade i flera månader med att få båten i skick inför säsongen.
Den blev jättefin. Men så kändes det som att arbetet började om nästa vår och skrovet svalde många timmar av hårt arbete innan båten var redo för sjösättning.
För några veckor sedan när jag körde snurrebåt (också av plast) förbi Skötbåtshamnen i södra Mariehamn såg jag en träbåt som låg på botten, bara lite av fören och aktern stack upp ovanför vattenytan.
Det är nämligen så att för att få en träbåt att flyta måste träet i skrovet svälla först. Innan det händer läcker den vatten. Om man har en mindre skötbåt är det enklaste sättet kanske att låta den sjunka och svälla. Men har man komplicerade motorer och mjuk inredning är det inte något alternativ.
Jag, och flera med mig, drömmer ofta om träbåten. Hur vackert den spelgas i vattnet i gästhamnarna och hur elegant den ser ut när den skär vattnet genom vågorna. Men så kommer jag ihåg hur mycket arbete som ligger bakom att få en träbåt i skick.
När jag var liten berättade farfar en rolig historia. Han fixade på sin segelbåt i plast som nu är min segelbåt i plast när en liten pojke från en träbåtsfamilj kom fram till honom.
– Jaha, du har köpt en sånt där badkar, sade pojken.
Och farfar kunde inte annat än att skratta.
Även om det är en del som inför varje båtsäsong måste fixas på min Hera så blir det sällan mer än att tvätta, vaxa och fixa riggen innan det är dags för sjösättning.
Hon läcker aldrig.
Och hon speglas vackert i vattnet i gästhamnarna. Och skär vattnet sådär elegant genom vågorna.
Nej, det är nog tur att jag har plastbåt. Jag kan ta en och annan badkarskommentar på sommaren, bara jag slipper arbetet på våren.
