DELA
© Nya Åland

Dröm i södra skärgården

Först guppar du på vågen blå. Det är skönt gung.
Sedan är det som om du stoppas i en påse bomull och du sitter ovanpå och ser allt vitt fluffigt mjukt och bulligt under dina fötter. Solen ser du också. I denna vita påse.
Du stiger ut. Värmen slår emot dig och sköna fläktar och spanska ljud och doften av flygplats.
Detta är en dröm. Den varar en vecka. Den utspelar sig i ålänningarnas södra skärgård – Kanarieöarna.

Du strosar på en strand och håller en älskling i hand. Du är barfota och tårna gräver in små gropar i sanden. Solen steker din vänstra axel. Du måste vända och strosa åt andra hållet så att axlarna blir jämt solbrända.
Det doftar salt. Havet är turkost. Ljumma vindar leker i ditt hår. Din älsklings röst är mjuk och glad. Ni talar om livet, om barnen, om naturen.
Då och då plockar du upp några vit-ljusblå-rosa snäckor, blåser bort några sandkorn och studerar linjerna noga, följer dem med fingertopparna.
Det går bra att hoppa som lyckliga barn i de skummande ljumma vågorna. Och skratta tillsammans.

På ett ställe hittar du en knallblå blåsmanet. Det visar sig vara en portugisisk örlogsman, physalia physalis – du googlar på det hemma på hotellrummet.
Du går in och ut på balkongen utan att sätta på några ytterkläder. Det är lika ljummet överallt. Hela världen är svagt fläktande ljummen. Barfota är du också,
Här sitter du timme efter timme. Ser en härfågel i trädgården med sin spretiga tuppkam på huvudet. Det röda vinet kostar 1.66 euro i butiken.

Du tar dig upp i bergen en tidig morgon. Luften sval och kristallklart rentvättat. Körsbärsträden blommar. Mandelträden likaså.
Du vandrar bland blommande kullar och berg. Stigen är dammig. Utsikten hänförande. Här och där ser du fladdrande monarker. Jo minsann, fjärilar som är lika stora som apollofjärilarna på Föglö, fast här är de orange och rostbruna, med svartvita kanter. Eleganta som bara den!

På kvällen sitter du på en restaurang med levande ljus och känner dig som Lady i Lady och Lufsen och får höra ”señora, por favor” och din älsklings mjuka röst när han berättar lustiga historier ur sin levnad.
Du äter små skrynkliga jättesalta potatisar med grön röra – mojo verde.
Du går hem under stjärnorna, tar av de högklackade skorna, hör klapperstenarna rulla mot vågorna på strand. Du gosar ner dig med älsklingen i en king-size bädd, (samma täcke, samma madrass) och … (punkt, punkt, punkt).

Där. Just där. Vaknar du. Du är hemma igen. Katterna vill ha mat, verandan är grusig, snödrivorna ligger kvar vid buskarna, vinden är kall, snuvan är envis, det är inget bra på tv, fönsterrutorna är dammiga, smulor ramlar ner i tangentbordet. Allt är som vanligt. Igen.

Kiki Alberius-Forsman