DELA
© Nya Åland

Dra åt handbromsen och borsta tänderna

Nu är det som det är. Ni kan lika gärna vänja er.

Husbilarna har kommit för att stanna och det är vi i den gyllene medelåldern, vi de pensionerade eller snart pensionerade, som far land och rike runt i dessa vulgära jättelika skokartonger som alla ser likadana ut allihop.

Gobbin och Inga Heller har räknat, inte alla som de mött i sommar på Österleden i Mariehamn, men väl längs E 22, den stora vägen genom Blekinge, en regning söndag i augusti. Vart tionde fordon – i runda tal – var en husbil.

Husbilsfolk hälsar på varandra när vi möts. Det blir ett himla viftande, när vi nu håller på och blir så otroligt många. En del lyfter hela armen, andra lyfter bara på pekfingret, vilket syns riktigt tydligt, medan det däremot kan vara rätt svårt att se den som kör.

Inga Heller har tränat på en trevlig husbilsvink och fastnat för en drottninglik gest med en tydlig utspänd vänsternäve som viftar lite till höger och vänster. Nästan alltid får hon en vink tillbaka. Det känns trevligt, som att man får vara en del i en gemenskap.

Gobbin hälsar också glatt, ibland på brödbilar och hästbilar också av bara farten …

På de fem år Inga Heller kört husbil har det blivit fler och fler kvinnor bakom rattarna, men männen är ännu i stor majoritet. Och det är uteslutande män som tömmer pottan på campingplatserna.

Inga Heller vill föregå med gott exempel och går gärna med pottan mot tömning i bästa frukosttid, då så många som möjligt kan se henne och notera det otroliga i att denna syssla utförs av en dam.

Husbilsfolk blir väldigt bortskämda med frihet. Självklart intar vi hela världen. Var som helst – nästan – kan man tillbringa en natt. Det är bara att dra åt handbromsen och börja borsta tänderna.

Det går att stå vid Strandvägen mitt i Stockholm. Eller helt nära älven i Göteborg. Det går att stå på torgen i små tyska och franska städer. Det går att parkera i gästhamnar, på badplatser och på naturskyddsområdens parkeringar.

Det går att ställa husbilen i bästa vännernas trädgård och gå till sängs och sussa gott ombord efter kräftfesten.

Vi asfaltsseglare är silverhåriga fd raggare och/eller hippies. Vi är beresta, vi kan vårt Europa, vi kör överallt, vi gillar natur och folk och vi blir erfarna och kunniga; vi fattar till och med varför musikradion står på dygnena runt på campingarnas toaletter.

Sug på den du, om du är husbilslös! Ännu.