DELA

Dökul och gravallvarligt

Döden, det blir ett nytt äventyr, utbrister Peter Pan. Det blir spännande! Det har jag aldrig varit med om förut.

Den som är riktigt sugen på äventyr ser möjligen fram emot sin egen död. Men vi vet ju. Det är det enda vi säkert vet. Vi kommer alla en gång att vara där, först i dödens väntrum på längre eller kortare tid, sedan dör vi. Avlider. Går bort.

Få ord som ordet ”dör” har så många synonymer:

Att dö är att sluta leva, avlida, gå bort, gå ur tiden, gå hädan, falla ifrån, få hembud, hemkallas, avsomna, insomna, sluta sina dagar, samlas till sina fäder, lämna jordelivet, ta ner skylten, kila om hörnet, trilla av pinn, krepera, kola, gå i graven, ljuta döden, skiljas hädan, ge upp andan; mista livet, stupa, bita i gräset, omkomma, duka under, gå under, stryka med, förgås; upphöra, försvinna, slockna; avta, förklinga, stå inför S:t Per, vandra hädan, skiljas från det timliga, lägga sitt huvud till ro, vandra all världens väg, skördas av döden, bli till stoft, få frid, ingå i den eviga vilan, hädankallas, gå till de sälla jaktmarkerna, vända näsan i vädret, omkomma, skatta åt förgängelsen.

(Exempel ur Svenska synonymordboken och Synonymlexikon)

Bäst tycker Inga Heller om uttrycket att ”skiljas från det timliga”. Sämst gillar hon ”vända näsan i vädret”.

Vi går som katten runt gröten kring döden. Vi lindar in. Det behövs.

– Livet är den tid det tar för mig att dö, har någon klok sagt.

Tänker man så blir livet varken kort eller långt. Det blir den tid det blir bara.

Men tänk i stället om man skulle leva i en evighet, sa storasystern när hon var sådär tio år. Ja, hur vore det? Att alltid alltid leva vidare?

– Döden angår dig varken som död eller levande: Som levande därför att du är, som död därför att du inte är, sa Montaigne i Essayer, bok ett.

– Döden är som en röd kärna längst inne i mig, säger Inga Heller.

Tänker man så, blir man inte rädd längre.

Döden kanske är det bästa som någonsin händer oss. Vi vet inte. Den som lever får inte se …