Döden i underhållningsbranschen
Ovanligt många människor tycks dö just nu.
Eller så är det så att ovanligt många kända människor i underhållningsbranschen dör, och sånt syns överallt i sociala media.
Nyss var det Ainbusk-sångerskan Josefin Nilsson.
Före det var det Eagles-medlemmen Glenn Frey, David Bowie och Motorheads ledare Lemmy.
Vad händer? Ska det aldrig ta slut, frågar folk nervöst på Facebook.
Nej, det tar aldrig slut. Människor lever och sen dör dom. Ibland blir dom 27, ibland 69, ibland 94 år.
Som gammal Bowiefan fick jag frågan om vad jag gjorde när jag fick höra att han hade dött.
Svar: Jag svarade på en fråga om vad jag gjorde när jag fick höra att han hade dött. Annars var det mest en dag som alla andra.
I stället för att känna sig uppgiven när en människa som levt ett relativt långt och synnerligen produktivt liv kan man begrunda vad han eller hon åstadkom.
David Bowie blev superstjärna cirka 1972 och efter det var han ekonomiskt oberoende och kunde göra precis vad han ville med sin karriär. Han fortsatte skapa musik som var relevant åtminstone en bit in på åttiotalet. Han blev skådespelare i bra eller åtminstone intressanta filmer. På nittiotalet var han något av internetpionjär när han skapade en multimediasajt där fansen faktiskt kunde få kontakt med honom.
När han fick problem med hälsan några år in på 00-talet lämnade han turnélivet och gjorde musik i sin egen takt. Han var kreativ fram till slutet och verkade leva ett lyckligt familjeliv i New York med fru och barn.
Det blev ett fantastiskt liv.
Andra artister lever sina liv i mediaskugga från början till slut.
Tidningen Record Collector är bra på att lyfta fram musikmänniskor som sällan eller aldrig får en nekrolog i andra tidningar.
Där får jag veta att Wayne Bickerton, som var med och skrev Rubettes hit ”Sugar baby love” 1974, har dött.
Och att PF Sloan som skrev sextiotalshiten ”Eve of destruction” för Barry McGuire avled i bukspottkörtelcancer.
Och att punkgitarristen Tony Van Frater sålde glass och körde taxi för att få ekonomin att gå ihop mellan spelningar med Cockney Rejects och Angelic Upstarts.
Vila i frid, allihopa. Tack för allt.
