DELA
© Nya Åland

Det stora, stora sveket

Det var dagen före midsommarafton. Ingen Husis, problem i tryckeriet.

Sånt händer, tänker en som varit länge i branschen. Och såg fram emot att få tidningen följande dag. Det var alltså vad jag trodde.

Följande dag var midsommarafton. Posten hade stängt, ingen utdelning.

Vad i…, tänkte jag och måste anstränga mig för att inte bli sur. Men beslöt mig för att inte krångla utan köpa lösnummer. För säkerhets skull ringde jag till Ålpress för att höra att det inte var stängt där också.

– Posten har stängt i dag, meddelade killen som svarade i telefon.

– Men ni har ju öppet!

– Jo, men det är posten som sköter hanteringen av tidningsbuntarna. Har dom stängt så får vi inga tidningar.

Just så. Surare än en ättiksgurka såg jag fram mot söndagen, när man kunde gå till posten och hämta sina tidningar. Där var jag på utsatt tid 15.30. Tio andra köade också förhoppningsfullt. Men till ingen nytta. Dörren var och förblev stängd.

Nu var ättikan, om inte söt så åtminstone neutral jämfört med mig. Vad var nu detta för service! Har posten inte råd att betala söndagsersättning åt folk så vi får våra tidningar? Vattenskotrar har man minsann råd med!

Ni vet säkert hur man ibland kan reta upp sig på att vardagen inte fungerar. Det var ju illa nog med brexit.

Samtidigt tyckte jag litet synd om utdelarna, som skulle ha överfulla väskor med flera dagars tidningar att dela ut på måndagen. Skulle allt ens få rum i postlådan?

Men visst var jag förväntansfull också när jag öppnade postlådan på måndagseftermiddagen (man kan ju inte ens få tidningar och post i anständig tid längre!). Den var väldigt litet full. Obeskrivligt litet full. Tre tidningar: Husisen från torsdagen, den som inte kom ur tryckeriet i tid, och så måndagstidningarna. Det var allt. Några brev och reklam, men inga fler tidningar. Inga fredagstidningar, inga lördagstidningar, inga söndagstidningar. Undra på att posten hade stängt, det fanns inget att dela ut. Vart är världen på väg?

Ok. Jag ber tusen gånger om ursäkt för alla fula tankar om postens ledning under midsommarhelgen.

Och jag vet (efter ett tidigare klagomål) att tidningar inte är post, utan bara något som delas ut mot betalning. Och att posten inte sysslar med museal verksamhet utan med affärer, så man skall inte vänta sig för mycket. Men att min egen bransch kan svika så till den milda grad.

Efter det här vågar jag aldrig mer klaga på nånting. Ifall det sker i misstag så ber jag om ursäkt här och nu.