DELA
© Nya Åland

Det spökar i luren

”Den person ni söker är på lunch. Åter 12.45.”
Det är väl ett tydligt och klart besked när man ringer upp någon. Tills man tittar på klockan och konstaterar att den är 13.16.
Har personen kommit tillbaka från lunchen, men glömt att radera meddelandet? Sitter han i trevligt sällskap och har glömt att titta på klockan? Eller har det gud förbjude hänt någonting? Han kanske har fallit och brutit benet eller rymt till Timbuktu med landskapskassan.
På den tiden när folk antingen svarade eller inte svarade kunde man inte fundera ut sånt. Man bara ringde på nytt efter en stund och hoppades på bättre tur. I de flesta fall lyckades det. Gör så nu också. Så egentligen … Fast i det fall att människan är bortrest en vecka eller så så sparar det tid att få veta.

Mer full i skratt blev jag i tisdags. Det var tidig morgon, före klockan 8, och jag satt med min tekopp och planerade dagen. Bland annat skulle det inhandlas vin till kvällens middagsgäster. Hör man till min generation är man inte säker på att vinbutiken är öppen dagen före stor helg, det var ju självständighetsdag på kommande. Och om den var öppen så var den kanske inte öppen lika länge som den brukar. För så var det förr. Man skulle ha tur för att få köpa ut något till helgerna.
Så jag ringde ett gratis informationsnummer, som meddelade att numret hade ändrats. Sånt händer. Jag ringde det nya numret och en telefonsvarare meddelade att Alkos butiker har öppet från måndag till fredag klockan 9 – 21.
Hoppsan. Öppet till 9 på kvällen alla dagar? Det lät litet i överkant. Och varför sade telefonrösten inget om att det skulle vara stängt följande dag? Och lördagarna. Det är ju öppet på lördagar numera (vi som minns vet hur det var förr), men inte enligt den här telefonrösten.

Jag fick ge mig tåls och ringa på nytt när det var folk i butiken. Tänkte jag.
Men istället, och av pur nyfikenhet, ringde jag upp samma nummer igen någon gång på förmiddagen. Damen som svarade var till min stora förvåning helt riktig. Hon ville veta i vilken del av landet jag ville handla mitt vin. För öppethållningstiderna varierade uppenbarligen.
Så jag berättade om beskedet jag hade fått av telefonsvararen samma morgon.
Nej, sade hon. Visserligen har man en telefonsvarare inkopplad när det inte är någon på jobb, men inte med ett sådant budskap. Det meddelandet hade hon aldrig hört förut.
Hade jag hört spöken?
Eller hade jag nuckat till vid min tekopp och drömt alltihop? Nej. Jag kom ju efteråt ihåg numret jag hade ringt till. Det finns ett sätt att få veta. Jag kan ringa numret igen en tidig morgon. Men vill jag höra spöket eller en dröm?
Tjänstemannen kommer fortfarande klockan 12.45. Klockan är nu 13.45.