Det som livet handlar om
När såldes Lauri Ruuskanens samling och vilka tête-bêcher hade han? Det är en fråga jag ägnat ohälsosamt mycket tid åt de senaste månaderna.
Nu går jag på alterneringsledighet ett halvår för att hitta svaret.
Okej , inte bara därför. Men att forska kring finländska frimärksrariteter, som det alltså handlar om här, är huvudsyftet med ledigheten. För enkelhetens skull kan vi säga att tête-bêche är en sällsynt variant av Finlands första frimärken, som kom 1856.
För några år sedan blev jag bekant med en svensk samlare som efter omfattande forskning varit med och gett ut ett par böcker om Sveriges äldsta frimärken.
Till min överraskning visade sig att han också hyste ett stort intresse för Finlands ”ovaler”, som 5- och 10-kopeksmärket från 1856 brukar kallas på grund av sin form.
– De hör ju till de största rariteter vi har, förklarade han sin vurm för tête-bêche-objekten.
Samlaren i fråga påpekade också något som jag aldrig tänkt på:
– Det har alltid varit mycket större internationellt intresse för Finlands första frimärken än för motsvarande märken från något annat nordiskt land.
Förklaringen? They´ve got the look!
För det första, de är otandade. Sverige fick sina Skilling Banco-märken året före, men de är perforerade och ger ett mycket modernare intryck trots att de är äldre. För det andra har Finlands ovaler även i övrigt det där primitiva utseendet som lockar många filatelister.
Nämnde samlare hade redan mycket material om de aktuella märkena, och ville ha en medarbetare för den fortsatta kartläggningen. Jag nappade.
Det handlar mycket om proveniensen. Vilka storsamlare har ägt de finska rariteterna, när har de sålts, till vilket pris och så vidare. Ett spår ledde oss till Japan, och det jobbar vi vidare på.
Det är lite som med schack, min andra stora hobby, för att inte säga passion: ”Det största slöseriet med mänsklig intelligens”, som någon sa. Oändligt mycket tankekraft som ägnas åt om man ska flytta löparen eller springaren.
Bästa draget, eller fyrblockets historia – ”knowledge for pure delight”, som engelsmännen talar om.
– Det är ju det som livet handlar om, säger min samlarvän.
