DELA
© Nya Åland

Det frestar på att betala ”syndapengar”

Ålderdomen är ingen fröjd … 
Gamla ordspråk och talesätt bygger oftast på den verklighet människan lever i och blir till samlade sanningar i kortformat. Som är lätta att komma ihåg.
Att komma ihåg är ju annars inte så lätt.
En sak jag har väldigt svårt att komma ihåg är p-skivan. Inte alltid, men ibland.
Så häromdagen åkte jag på p-böter. Jädrar vad jag blev arg! Det var nära att jag rivit lappen i bitar och hoppat jämfota på den … 
Men så insåg jag att det inte skulle fungera – jag kan helt enkelt inte hoppa jämfota längre, åtminstone inte särskilt högt. Och hade jag i ilskan förivrat mig hade det straffat sig (mig). Gamla käringar ska inte hoppa jämfota, särskilt inte om dom som jag har dåliga fötter, slitna knän och en relativt nyopererad rygg.
Förresten ska gamla käringar helst bära sig åt som folk, ha åtminstone lite värdighet när dom rör sig på allmän plats. Men nog frestar det på ibland!
Alltså – att komma ut från Gullåsens varma bassäng efter en timmes grundlig träning, varm, trött och matt och hitta en p-bot på bilrutan – va?
Så fruktansvärt onödigt. Och så står det på lappen att p-klockan var fel inställd – jag hade ju för sjutton gubbar över huvudtaget inte rört den! Den bara råkade ligga så till att den syntes.

Det var i och för sig inte första gången jag blivit på dåligt humör på en ÅHS-parkeríng, det har hänt åtskilliga gånger att jag önskat mig en ordentlig krok någonstans att hänga upp bilvraket på – eller någon annan enkel lösning. Vanligtvis är det fullt med bilar överallt, men har man riktigt tur hittar man en lagom lucka längst bort, så att man bara har några hundra meter att gå sen … 
De där hundra metrarna är ibland för långa och en bänk att ramla ner på finns först vid akutingången. Att ta taxi, från egna bilen till sjukhusentrén är väl möjligt men … 
Tillbaka till p-boten och Gullåsens parkering. Den är vanligen också full.
I vintras var det ofta kris. Och gud nåde den som understår sig att parkera på en tom personalplats, då har man genast brev på vindrutan. Detta trots att det samtidigt finns tio tomma personalplatser.
Hur katten ska man göra? Fara tillbaka hem och få en räkning på 30 euro för “uteblivet oannulerat besök” eller parkera där det råkar finnas en lucka och få parkeringsbot på 35 euro?
Men det är kanske ett bra sätt att gallra bort folk, särskilt såna som jag som redan nått ”taket” för sjukvårdsavgifter. Jag lämnar ju inga pengar efter mig, är en tärande del av systemet – liksom.
Så jag betalade p-boten.

”Syndapengar” skulle min far ha sagt. Visst, synden straffar sig själv har jag hört (men det tvivlar jag starkt på … ) och att glömma p-skivan utanför ÅHS anläggningar är en synd som straffar sig direkt.
Gnällkärring tänker ni. 35 pängar är väl ingenting.
Nääe. Min gamla folkskollärare lärde oss ungar att inte förakta småpengar, 1 penni är faktiskt början på 1 miljon. Så sa han.
Hur som helst så smakar det bläää att betala p-bot till ÅHS. Ju mer sjukhusområdet byggs ut – och det pågår hela tiden – ju fler bilburna patienter kommer som behöver parkeringsplatser som inte längre finns.
Förresten, när börjar ålderdomen? Kunde vara bra att veta när det är slut på fröjden … 

Maj-Len Lindholm