DELA
© Nya Åland

Det blir allt svårare att älska internet

Jag älskar internet. Kanske inte riktigt som jag älskar min fru och mina barn. Men inte långt ifrån.

Internet låter mig hålla koll på alla nyheter i världen. Det visar mig filmer och tv-program. Det gör att jag kan hålla kontakt med vänner som bor långt borta på ett enkelt sätt. Jag slipper åka till banken för att betala räkningar och jag behöver inte söka upp en resebyrå för att få berättat för mig vilken resa som passar mig bäst. Jag bara klickar lite på datorn eller paddan.

Kort sagt: internet är fantastiskt. Och för jävligt.

För trots min intensiva kärleksrelation till den världsomspännande webben så börjar jag tappa tron. Kanske inte på webben, utan på mänsklighetens förmåga att hantera denna enorma uppfinning (en uppfinning helt i klass med hjulet, tryckpressen och Trocadero i min bok).

Klarar vi av friheten att uttrycka oss som internet nu försett oss med? Kan vi hantera ansvaret?

Sådär, va?

Vid sidan av hoten mot kansliminister Nina Fellman (som jag skriver om på ledarplats) har två inlägg, eller snarare kommentarerna till dem, fastnat i mitt huvud senaste tiden. I det första berättade en ung kvinna hur hon mycket elegant avspisade en äldre mans slemmiga försök att skapa en relation med henne på nätet. Hon drev på ett förtjusande sätt med sliskgubben om hans ålder tills han inte klarade av att intellektuellt bli ägd av en ung kvinna.

Men kommentatorerna, de tyckte att det var sliskgubben som var offret. Jag försökte verkligen förstå hur de tänkte. En äldre man som på ett tydligt sexuellt sätt anropade en för honom okänd och mycket yngre kvinna. Hon avspisade honom utan att vara elak. Men det var hon som var boven, enligt en majoritet av kommentatorerna. Man undrar om de sagt samma sak på krogen?

Den andra berättelsen handlade om en 32-årig fyrabarnsmor i England. Efter att ha fött fyra barn, och i förhållandet med barnens far alltid varit ansvarig för preventivmedlen, undrade hon om det inte var dags för honom att ta ansvar. Hon ville att han skulle sterilisera sig – vilket han sagt att han skulle göra – och tills dess att han tog ansvar skulle hon sexstrejka.

Okej att sterilisering är ett stort ingrepp, men den med bara en halv hjärna begriper hennes poäng: Varför är det så att det är kvinnan som ska ta ansvaret för sexlivet?

Fattade nätmobben detta? Inte ens nära… ”Jag skulle dragit direkt” var den sammanfattade inställningen från alla de killar som kände att de ville utnyttja sin frihet och ge luft åt sina åsikter. Ingen reflektion över delat ansvar för delat sexliv där inte.

Det finns en gammal klassisk devis om frihet under ansvar. Internet har givit oss mer frihet, vi är ganska dåliga på att ta ansvar för den.