DELA
© Nya Åland

Det blåstången gör vid fullmåne

– Jag kan aldrig sova när det är fullmåne, säger många.
Inga Heller sover som en liten lycklig gris i alla månens stadier.
Men när hon någon gång är sömnlös och kikar ut genom sovrumsfönstet och det råkar vara fullmåne är hon naturligtvis inte dummare än att hon noterar två saker; Ett, jag är sömnlös. Två, det är fullmåne.
Detta vill hon minnas till nästa gång sömnlösheten drabbar henne. Men då brukar hon ha glömt det.
I stället tröstar hon sig med Edith Södergrans ord:
– Lindrig sömnlöshet ökar genialiteten.
Och så tänker hon att hon antagligen behöver tänka denna natt i stället för att sova. Och så går hon tillbaka till sängvärmen och tänker tänka. Och somnar tvärt.

Det händer alltid mycket mer olyckor när det är fullmåne. Det brukar akutsjukvårdare, polis och brandmän påstå med jämna mellanrum.
En tv-dokumentär för flera år sedan visade att det statistiskt stämmer. Men det är inte för att mystiska krafter i görningen. Det handlade om två saker:
1: Det är ljust ute i skog och i stad, folk är ute längre på nätterna – och ramlar och bryter således armar och ben oftare.
2: Vi noterar att det händer något och vi noterar att det är fullmåne. Vi noterar inte alla gånger det händer något när det inte är fullmåne.

I ett bokmässefynd i Göteborg, en vacker bok inköpt för den löjliga summan 20 SEK, finns ett kapitel som berör oss på Åland ”Där blåstången älskar”.
Det handlar om blåstången som är särskilt känslig för miljöpåfrestningar; gifter, tungmetaller, försämrat siktdjup. Blåstången behöver ljus för att leva – och älska. Den förökar sig inte med rotskott eller frön utan faktiskt med ägg och spermier.
Plantan är enkönad. Det finnas allt så både han- och honplantor.

Två marinforskare Sylvia Andersson och Lena Kautsky har kommit fram till en stor hemlighet:
Blåstångens plantor släpper iväg sina könsceller bara vid full- och nymåne. Det måste dessutom vara lugnt väder och lagom varmt i vattnet. Några dagar i maj och juni älskar blåstången i fas med månen.
Det är något att tänka på när det är dags för vårens första tur ute på vattnen i vår arkipelag. Vi rör oss över kärlekshav.
Boken heter ”Det levande havet” och handlar om Tärnskär i Stockholms skärgård, den har foton av Bengt av Geijerstam och texter av Ylva Eggehorn (Gullers förlag).

Vinterfullmånen är magisk.
Nästa gång det är dags skriver vi den 4 februari. Ta fram en vanlig fältkikare då och vinka åt gubben däruppe och ägna en tanke åt att människans fotspår ännu finns kvar där i månsanden.
På fullmånen är det alldeles vindstilla. Och tyyyst.

Kiki Alberius-Forsman