DELA
© Nya Åland

Det är dags för salt på Ålands vägar

Jag tänkte att jag, så här efter helgerna, skulle svära en gnutta i kyrkan. Så här kommer det: Det är dags att börja salta på åländska vägar.
Innan du sätter kaffet i vrångstrupen och vrålar ut din ilska mot förslaget så låt oss analysera varför det skulle vara bra med salt.
Först: jag är ingen förespråkare av saltning av vägar generellt. I Sverige sprutas det ut salt både till höger och vänster, i näst intill alla temperaturer. Det är fel.
Men när vädret – och därmed väglaget – är så nyckfullt som det varit de senaste dagarna är saltet det bästa sättet att komma åt halkan.
I går morse var det en eller två grader varmt i luften och ihållande regn. Samtidigt var vägbanorna kalla. Resultat: vägarna blev isgator. Det är just då, när isen ligger som en hinna på asfalten och termometern visar bara någon grad kallt, som saltet effektivt tar hand om oss bilister och gör färden tryggare.

Självklart finns det massor med argument mot saltet; det får bilar att rosta, det lockar djur ut på vägarna och använt fel skapar det en sörja som kan vara halare än ishalkan det ska bekämpa. Och det främsta: man ska ju anpassa körningen efter väglaget, då behövs inget salt.
Vi börjar med det sista: Visst ska man det. Men verkligheten är ju också den att vi behöver bilen i vårt dagliga liv, och ger oss därför ut på vägarna nästan vilket väglag som än bjuds. De flesta sänker farten lite grand när det är halt, men när det verkligen är ishalka kör de flesta av oss ändå för fort. För att vi måste komma fram någorlunda i tid till jobbet, dagis eller banken.

Rätt använt är saltet det bästa sättet att skapa säkerhet i trafiken när förhållandena är just som de är nu. Vi kan lätt få bort salt med en tvätt, även om vägen är saltad ska vi anpassa körningen så att vi hinner parera för ett djur och regelverket för när det ska saltas ska skrivas tydligt och återhållsamt så att det bara används när det verkligen gör nytta. När det är kallare än en handfull grader ska man sanda/grusa vägarna i stället, för då biter inte saltet.
Men att bara avfärda saltet för att bilen eventuellt kan rosta och därmed sätta en dörrkarm framför trafiksäkerhet håller inte som argument.
Sedan är det ju förstås också en myt att alla bilar faller ihop som rosthögar efter att ha kört på saltade vägar. Kanske var det så med vissa bilar under perioder, men dagens bilar är så pass bra galvaniserade i karosserna att de klarar en hel del.
Och klarar de inte av lite salt har de ett rostskydd som inte är värt namnet och då ska du heller inte köpa bilen. Faktiskt är det så att gruset på vägen är en större fara, då det orsakar stenskott i lacken, genom rostskyddet som ger förargliga rostblommor på front och huv.

Jonas Bladh