DELA
© Nya Åland

Det är artigt att hälsa på folk

Att bo i ett litet samhälle leder till att man känner många eller åtminstone känner igen många personer. Det hör till att man smyger in en liten nick i mataffären eller på stan när personen mitt emot ser bekant ut. Så ska det vara tycker jag. Vi ska vara hövliga och hälsa på varandra. Men när det händer utanför det lilla samhällets trygghet kan det gå på tok.

För några år sedan jobbade jag på båtmässan i Stockholm. Jag hade fått tillgång till lokalerna före mässan öppnade för att planera bilder som jag skulle ta till ett videoreportage.

När jag vandrade runt och planerade vilka vinklar som passade bäst för min film såg jag en man som kom emot mig. Den stora hallen var i princip folktom. Han kom närmare och jag tittade något fundersamt på honom.

Jag känner igen den där snubben, tänkte jag.

Han kom närmare men jag kunde inte placera honom.

Jag chansade och drog till med ett glatt tjena!

Personen ryckte till och tittade lite konstigt på mig. Jag hade liksom inget mer att säga än det. En helt vanlig hälsning som i mataffären eller på stan. Som vilket annat tjena som helst. Han fortsatte titta på mig medan han gick förbi och mumlade ett hej tillbaka men det kändes som att han väntade på något mer. Som om jag skulle ha något ärende.

När han hade gått förbi mig insåg jag att det var Peter Forsberg jag hälsade på. Ishockeylegendaren Peter Forsberg. Han som gjorde det där målet i Lillehammer 1994 och har vunnit OS-guld och allt vad det nu är.

Jag känner inte Peter Forsberg. Jag har sett honom på tv men har inte stött på honom tidigare. Jag kunde ha bett honom om en autograf. Jag kunde ha bytt några ord med honom om hockey och hur de ofta slog Finland. Men jag borde ha klarat av att placera in honom i facket ”personer jag har sett på tv men inte känner”. Att jag inte, redan när jag såg honom, lyckades sålla bort honom från facket ”personer jag har snackat med och ser på stan” blev liksom lite surrealistiskt.

Jag borde ha sagt något i stil med:

– Det där du gjorde mot Koivu 1998 var inte snyggt Foppa, inte snyggt.

Men allt jag fick ur mig var tjena.