DELA
© Nya Åland

Denna vecka – ett liv

Måndag: Golvet är iskallt. Jag hasar i blå yllesockor till köket och kokar gröt. Medan vattnet kokar hasar jag i makens strandtofflor efter tidningen. Ytterdörren slår nästan fast, jag blir nästan utelåst. Jag tar det sista av äppelsylten till gröten. Letar efter mobiltelefonen (i kastrullskåpet), nycklarna (i barnets stövlar) och plånboken (i den ouppackade simpåsen bredvid den våta simdräkten). Kikar in till make och barn. Alla sover. Jag hasar till jobbet.
På kvällen får vi besök. Jag gör en bönröra med mozzarella och ruccola, den blir nästan misslyckad. Vi sitter på golvet och äter choklad. Jag fastnar i Camilla Läckbergs debutdeckare och somnar alltför sent.

Tisdag: Jag stiger upp en halvtimme tidigare och kommer till jobbet klockan sju, en artikel måste skrivas klart. På vägen till jobbet går jag samma väg familjen promenerade i lördags, då när barnet tappade sin röda, varma, julklappshandske, den vänstra. Jag hittar inte handsken, kanske stormen tog den. Öde på jobbet. Skriver effektivt. Dricker min vanliga balja kaffe.
Hela familjen till Godby för att simma på kvällen. Barnet i röda badbyxor vill aldrig komma upp.
Dagens bästa stund på kvällen: hela familjen ligger på stora mattan på golvet och läser tidningarna. Barnet har lärt sig det användbara ordet ”anna”: då en bok är färdigläst stiger han upp, säger ”anna” och går efter en annan bok. I alla oändlighet. Läser DN blandad med Barbapapa..

Onsdag: Golvet knarrar och barnet vaknar nästan då jag stiger upp. Inte bra. Vaknar han måste jag gå medan han gråter. Det förstör hela dagen. Gröten smakar mindre bra tillsammans med mjölk än med äppelsylt. Köksfönstret saknar sin julstjärna och jag saknar ljuset. Då jag går förbi hotell Arkipelag ser jag som vanligt halvnakna människor i hotellrummen. Ingen tänker på utsikten i en främmande stad.
Mina jeans är så trasiga att de snart inte håller ihop längre. De är mina älsklings-favoritjeans, därför låter jag bli att köpa nya, än så länge. Förverkligar en dröm och bokar äntligen hemstädning. Snart är det slut på grälande torsdagar.
Bakar knäckebröd på kvällen. Det blir knaprigt.

Torsdag: Barnet vaknar mitt i natten och är brännhett. Han vaknar från och till hela natten, jag med. Nöjdast är han då han får sova med huvudet på min kudde. Vi snusar på varandras hår tills min klocka ringer. I det dunkla morgonljuset upptäcker jag nybakta knäckebrödssmulor över soffa och matta. Golvet drar.
Jag står i gropen som skall bli kk-hus och gör en intervju. Mina skor läcker, det är sant, mina skor läcker. Sen är nu.