DELA
© Nya Åland

Den tusende fästingens bett

Det började med något litet i midjetrakten som jag krafsade på. Kliade lite, men herregud, var kliar det inte efter ett svettigt träningspass. Efter duschen krafsade jag litet till och glömde bort det.
Några dagar senare råkade jag se mig i spegeln efter ytterligare en dusch ( i min ålder tittar man ju inte efter precis alla dagar) och konstaterade att den lilla pricken utvecklat sig till en stor röd fläck, lite otydlig i kanterna och med varierande färgsättning.

Mina spegelkontroller blev allt tätare. Fläcken växte, blev röd och flammig, blev lite blekare, såg ut som ett blåmärke (dock på en plågsamt mjuk del av min kropp, en som verkligen inte brukar vara lättstött).
Det kliade lite lätt, men annars inga plågor. Jag testade husmorskuren mot alla hudbesvär, lite cortisonsalva morgon och kväll. Ingen effekt, snarare mer klåda.

Jag började visa min fläck för folk i tid och otid. Googlade lite på melanom, men så såg det ju inte ut. Och tur var det, annars hade jag skakat som ett asplöv ännu, men inte vågat gå och kolla.
Till slut var det någon av alla dem jag lyfte upp tröjan för som frågade: kan det vara borrelia?
Ja, var det en fästing, det där lilla? Förmodligen, jag har haft så många att jag blivit lite respektlös med dem. Och var det inte som en blek liten ring kring den ursprungliga lilla pricken i den röda blaffan?

Sagt och gjort. Ett blixtbesök till hälsocentralen, och diagnosen var ställd. Läkaren behövde knappt titta på mig, innan han sa att min fläck var ett riktig skolboksexempel på borrelia (det hade något konstigt namn).
Nu äter jag sex feta antibiotika-tabletter om dagen och känner mig väldigt konstig i magen. Fläcken har bleknat bort nästan helt, och jag känner mig som min idol Dr House när jag poppar in tabletterna.

När detta fascinerande ämne nu kommit på tapeten har vi diskuterat det ingående vid lunchbordet. På redaktionen finns tre borrelia-offer i varierande stadier av behandling. Jag har hört om folk som aldrig blir friska ifrån det, folk som tror sig ha borrelia men inte känner några symptom, folk som blivit förlamade och folk som kräkts i flera dygn av behandlingen.
Som samtalsämne är det faktiskt ännu bättre än att bli gravid, för nu har ju den där andra halvan av befolkningen också chansen att dela ditt lidande.
En bild på min borreliafläck kan snart dyka upp i en tidning nära dig. Bereden er.