DELA
© Nya Åland

Den ryska kvinnans blick

Hon stod på en busshållplats. Hon var en Inga Heller – precis som undertecknad – en kvinna i sina bästa år (lätt övermogen), lagom tjock (rätt så överviktig utan att bry sig), på det hela taget rätt glad och erfaren. (Att Nyanfiguren Inga Heller just återkommen från ett halvårs ledighet överdriver, småljuger och skryter med sig själv kan ju inte den ryska kvinnan veta.)
Den ryska kvinnan stod i Lomonosov, staden som är Mariehamns vänort. Hon var levande. I högsta grad.
Hon hade blå täckjacka, kjol, en grå-blå, omodernt lite för lång, sjal, mönstrad i flera färger knuten under hakan så där som bondmoror knyter sina sjalar. Hon bar en väska, en sådan som min morfar brukade använda, en rejäl sak, blå med bruna läderhandtag. En väska som är så gammaldags så den är modern igen.
Våra blickar möttes. Vi fick kontakt, ett band knyts hiskelihastigt mellan oss, från öga till öga, från leende till leende.

Vi är 90 miljoner människor i 9 länder som delar på Östersjön. Den ryska kvinnan och Inga Heller är två av dem. Inga drog i juli genom Lomonosov på cykel på en hundra dagar lång upptäcktsfärd runt hela vårt gemensamma hav.
Men den ryska kvinnan? Är hon på väg till jobb? Super den arbetslöse mannen? Har de halvvuxna barnen svårt att hitta jobb och få pengarna att räcka? Är det bara fördomar? Hon kanske är journalist på en tidning i Lomonosov?

Har den ryska kvinnan också sett på kartan och tänkt att det vore roligt att se sig omkring? Att cykla runt Östersjön och beskåda strand efter strand? Skog efter skog? Blomsteräng efter blomsteräng? Stad efter stad?
Kanske har hennes eventuella man en stor svart bil. Som fungerar. Men då skulle hon inte stå på busshållplatsen. Har hon arbete? Jo, för det var tidigt på morgonen, en onsdag, när solen lyster i orange och gult längs Lomonosovs gator.
Inga Heller fick se hennes stad. När får hon se Mariehamn?

Om hon fick komma hit? Till våra fräscha hus? Äta vår goda lax? Ha ett roligt jobb på kontor? Varje morgon möta alla nyduschade människor, sköta sitt meningsfulla arbete och sedan underhålla sig med matlagningsprogram på tv:n var kväll? Välja mellan 35 olika tandkrämer och 78 frukostflingor? Åka gratis stadsbuss? Gå på direktsänd opera på Stadshuset?

Den ryska kvinnans blick dröjer kvar. Hon var inte arg, inte avundsjuk, bara nyfiken.
Hon stod där på busshållplatsen en onsdag morgon i Lomonosov och tänkte antagligen inte på att hon skulle kunna vara en kvinna på Åland, med livet som en enda härligt bekväm härlighet framför sig med miljoners av möjligheter och miljoners av stimulans av all tänkbar sort.

Den ryska kvinnan bor så nära. Ändå så oändligt långt bort.
Den nya statyn av kejsarfrun Maria Alexandrovna påminna oss om att det finns ryska kvinnor som står vid busshållplatser. Också i dag.